Tack!

Också ett ord som jag har väldigt svårt att säga. Om jag får komplimanger, positiv kritik och att folk tror på mig, då har jag svårt för det lilla ordet tack! Vet dock inte varför!

tack2bf25c325b6r2balla2bfina

Men, nu måste jag rikta ett stort tack till min DBT-grupp som är fantastisk, fasar redan för den dagen vi splittras och nya kommer in. Även ett tack till alla som tror på mig och hejar på mig – tror att jag kommer att klara detta och att senare få må bra!

Tack även till alla er änglar som hjälper mig och Jonas när vi har det svårt, jag väljer att inte nämna några namn på alla som förtjänar ett tack, för det skulle bara kännas pinsamt att glömma någon.

Jag är så otroligt glad och tacksam som får ha er i mitt liv! Det är inte alla som har det så bra på den biten som vi har, många gånger, särskilt när allt känns tungt, då känner jag mig mest ensam i hela världen, då ser jag verkligen ingenting som lockar, inga vänner, ingen som tror på mig.

Jag känner mig bara tom & ensam. Men, jag vet att jag/vi egentligen har ett oerhört stort stöd runt oss, folk som hjälper oss & tror på oss.

Det är något som många inte har. Det finns verkligen folk som är ensamma men det är inte vi! Visst, jag orkar sällan träffa folk, liten släng av social fobi, men det löser sig nog också. Men, oavsett om jag träffar folk eller inte så finns de där, på alla sätt! Så – Tack för allt stöd!

2 thoughts on “Tack!

    • Önskar jag hade min terapeut, men jag känner att det är något som inte klickar men byta får jag inte göra för det är något som inte görs i första taget..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *