Then – anxiety

Den kom där, då lite efter lunch. Nu  många timmar senare så är den kvar. Ångesten. Samma visa varje kväll. Det är bara jobbigt, försöker att se tillbaka på dagen som var, tiden jag spenderade i Ramnaparken och vandringen runt sjön.

Men det hjälper inte. Pulsen tickar på och det känns som att någon tryckt en stor skål över huvudet på mig, blodet liksom bubblar, kittlande men obehagligt. Känns lite som kolsyra. Det är min jämförelse.

mörk skog

Men, jag ska snart få sova. Nyss fått kvällsmedicinerna och jag hoppas att jag kan vara en av de första som får nattmedicinen först på avdelningen. Hoppas kan man ju alltid göra.

I morgon åker jag hem för att sova hemma, i vår säng. Ska bli skönt faktiskt, även fast jag är rädd. Har fortfarande lite höga ss-tankar och det är ju inte så länge sen jag skadade mig sist. Hela 4 dagar. Wow liksom!

Blir så trött på mig själv, som inte kan stå emot. DÄR är jag svag. Svag, svag, svag, svag…

35 år, leker med rakblad mot huden, abstinensen som uppstår när man varit utan lite för länge. Den känslan är hemsk.. Nu sist var det riktigt jobbigt, så jag var tvungen helt enkelt, då hade jag kämpat i 5 dagar, gjort allt jag klarat av, allt för att distrahera, men det är inte lätt när man tycker att allting luktar blod.

Nå väl. Nu ska jag packa ihop här, se över vad jag ska ta med mig hem i morgon, för ta hem allt för en natt – det gör jag inte.

Jag kan vara snäll och lägga allt på min säng ifall jag får en ny plats efter i morgon. Sånt vet man inte så noga. Men nej. En sportbag med saker plus en väska med kedjetäcke på 10 kg, för att sen släpa hit allt igen efter ett dygn hemma. Nej tack!

4 thoughts on “Then – anxiety

  1. Jag får också ångest på kvällen, det är typ som om kroppen är inställd på att klockan 15-16 “ska” ångesten infinna sig 🙁

    • Jag får nästan alltid vid 13-tiden, sen är det kört – värre blir det om jag dessutom gjort något trevligt innan, bestraffningen du vet, bestraffning för att jag gjort något som inte är tillåtet…

  2. Varför skrev du 35 år…vad har åldern med saken att göra? Trött , så jag hänger nog inte med riktigt. Eller syftar du på att det är ovanligare att självskada i “vår” ålder? (om det nu är det) Bara en undran

    • Jag menar känslan av att vara så pass vuxen och inte kunna stå emot att inte skada mig, inte klara av att leva utan hjälp av psykiatrin utan att bli inlagd, känns lite som att jag klarar inte ens av att vara i mitt eget hem..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *