Utan rubrik

help

Folk bryr sig märker jag… på facebook var det en vän som skrev
“Men asså seriöst Maria, du skriver i din blogg att du mår sämre än sist du blev inlagd så förstår inte vad du fortfarande gör hemma? Åk in med dig så slipper du alla måsten osv.. Fan, jag ringer farbror blå på dig snart! Så jäkla orolig jag är för dig nu”

Men jag vill inte in, men jag kanske behöver det.. vem vet? Jag behöver ett bollplank, jag behöver prata, jag behöver en terapeut för jag klarar inte detta ensam. Jag vet att det är Jag som ska göra jobbet, men jag behöver någon som kan hjälpa mig att hitta verktygen.

Jag är bara helt off. Idag är första gången jag sitter vid datorn på 2 dagar, jag har legat i sängen med mobilen och spelat spel. Sen bloggat, men knappt något mer. Legat där och fått tröst av Dipp, sen har även katterna varit på besök.

11174960_10152993191934580_5191616833160242387_n

Men. Jag vet inte. Jag orkar inte… Jag vill inte. Har visserligen varit uppe lite idag, för det råkade vara fotboll, Elfsborg vann borta mot Sundsvall. Så det har jag sett.

Sen har vi pratat lite om det här med vad Paula tycker, och Bror sa att jag i alla fall skulle ringa psyk, idag eller i morgon. Så jag ringer i morgon. De har ju obs:en och det kanske räcker. 2 dygn. Jag vet inte. Vet varken ut eller in.

Funderat på meningen med livet. Som jag sa till Bror innan, jag har inte valt livet, så varför ska jag då lida så? Visst, jag är inte sur på mina föräldrar för att de fattade beslutet att skaffa barn, men när de väl får ett barn – varför ska de då få ett som inte klarar av att leva fullt ut?

Vad har De gjort för fel att få en “sån som mig”? De förtjänar ett barn som är bättre än så här. Jag vet ju hur mycket jag oroar dom och jag vill inte att de ska behöva vara oroliga.

Jag skadar mig själv och mina föräldrar vet om det och jag vill inte såra dom, men ändå så kan jag inte hålla ihop mig. Sluta skada, sluta drömma om det. Sluta känna att det är den biten som får min ångest att släppa.

Nej. Jag vill inte såra och oroa. Men jag gör det ändå. Förlåt!

8 thoughts on “Utan rubrik

  1. Kämpa på vännen!
    Jag håller med vad Paula sa, det kanske är dax trots att det möjligtvis det sista du vill göra. Tänker på dig!

  2. Älskade barn ! Visst oroas jag över dig önskar av hela mitt hjärta att du ska få må bra ! Man hoppas att efter regn kommer sol , säger dom kloka.

    • Jag hoppas du har rätt, jag kämpar mer för andra än för mig själv känns det som. Jag vill må bra, kunna njuta av livet fullt ut ♥

  3. Alltså psykvården… fan vad kass den är, den måste ju kunna göra något för dig ? Hade du vart på Berggården ? Isåfall vad tyckte du om det ?
    Jag tror att ett sätt som kan få en att må bättre, iaf för en liten stund, är att vara i ett sammanhang och att syssla med något som man tycker om.
    Men jag är absolut ingen expert, det enda som har hjälpt mig är egentligen tid. Och att ändra på saker som inte funkat. Typ.

    • Jag har bara varit där på studiebesök, men inget mer. Det verkar väl rätt okej, men jag har inte orkat med att träffa folk.. Jag har ju min kamera, men jag orkar inte bry mig om att titta på bilderna jag tagit. Fotade ju när vi var på fotboll men det tog 5 dagar innan jag ens orkade bry mig om att titta..

  4. Kära lilla Maria! Du finns i våra tankar varje dag. Det finns så många meningar med livet för dig, Bror och era djur! Försök att lösa upp alla gamla “knutar”, du har ju så många fina egenskaper. Det blir bättre, var snäll mot dig själv. Kram Marina och pappa.

    • Tack snälla. Bror, djuren, mamma, pappa, du, syskon och vänner. Du har så rätt att det finns många meningar. Gäller bara att bli bättre så jag ser det på ett bättre sätt, men jag vet att ni alla finns.
      Kram till er båda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *