Vad är meningen?

Födelsedag, fått en hel del gratulationer på facebook och blommorna jag visade på bild, jättefina, sen fick jag pengar av mamma för att köpa nya kläder, men det gjorde jag för ett tag sedan och är supernöjd!!

ledsen_120104413

Men ändå, det är den där taggen, jag är allt annat än glad, slappna av? Vad är det? Idag har jag varit på jobbig terapi, när jag kom hem vad jag helt slut – som alltid men jag tog Dipp på en promenad och sen slipade jag bordet i köket för att måla det.

Nu torkar färgen och i morgon blir det ett lager till. Allt detta för att slippa känna efter… Födelsedag är nu ett starkt laddat ord, ni vet – 2011 så var planerna bestämda i detalj, men så kom Bror och gav mig en känsla av att ge allt ett försök till.

Så idag, jag tänker på om hur allt hade gått. Men vad spelar det för roll? Jag sitter här, jag lever. Jag lever ett lyckligt liv med man, hund och katt. Önskan om barn är stark men absolut Inte möjlig som det ser ut nu.

Frågan är om det någonsin kommer bli det. Hoppas men osäkerheten är större än allt annat. Men ja. Vad fan skulle Jag kunna ge ett barn? Så.. släpp tanken..

Jag måste göra något, jag vet inte vad men detta driver mig till vansinne. Så fort jag sätter mig ner så kommer allt mörka över mig.

Men. Vem ser när jag inte vågar visa? Jag vågar inte visa, bara skriva.

11 thoughts on “Vad är meningen?

    • Alltså, jag skrev att det inte är så det kommer bli, men vem fan vill inte ha barn? Jag är enormt barnkär men är fullt medveten om att jag inte skulle fixa att ha barn, så mycket självinsikt har jag faktiskt.

  1. Grattis på födelsedagen!
    Jag har också en jätte stark barnlängtan och de på psyk pushar mig jätte mycket att kunna komma dit tillslut. visst jag har en del problem men vem säger att vi med psykisk ohälsa inte kan skaffa barn. Finns dem med värre problem som har barn, de som dricker, knarkar mm mm.
    Så inte barn just nu kanske men det är inte omöjligt för dig heller och jag tror att du har en massa kärlek att ge ett barn.

    • Tack 🙂
      Lite som “bibbibabb under skriver, att “där går väl gränsen liksom”
      Visst, jag VET att det inte är aktuellt nu, men vem vet var jag står om 5 år?
      Men, jag älskar barn och barn har en förmåga att dras som magneter till mig

  2. Men visst handlar det inte i huvudsak om att du vet att du inte kan ta hand om ett barn utan att du är oroad att föra din psykiska (o)hälsa vidare? Hoppas dina förutsättningar ändras i framtiden så att drömmen kan bli möjlighet…

    • Dels att jag kan föra det vidare sen mycket nu i det att jag vet att jag rent psykiskt inte skulle orka med att ha småbarn..

  3. Nu lägger jag mig i igen, detta med barn. Klart alla mår ju olika, men jag blir lite upprörd nu. Jag har ju diverse olika problem och har barn. Det är det finaste som hänt mig. Man förändras oftast under graviditeten och sedan även i mamma rollen. Bara för att man kommit lite o obalans behöver man inte vara en dålig mamma för det. Oftast är man dessutom två föräldrar. Jag är en helt vanlig mamma, även om jag inte klarar allt, men då gör vi saker lite annorlunda ist. Tex, undvika allt för stora folkmängder som ger mig ångest och att det dessutom kan ge små barn för mycket intryck på samma gång. Bara vill påpeka att man ska inte döma ut folk i förväg…

    Och dessutom är väl ingen helt perfekt, finns nog inte många som har alla livets pusselbitar på rätt plats. Det gör oss inte sämre för det, ibland gör våra brister oss bättre.

    • Jag vet många som du, som säger att graviditeten och rollen som mamma har räddat dom, jag svarade på hennes just utifrån mitt mående idag och att jag får fatta nya beslut senare i livet, vänta tills min DBT är klar, sen är min man inte redo att ta rollen som småbarnspappa än, hans yngsta är 18 år nu.
      Sen måste jag erkänna att jag är rädd att vårat eventuella barn kommer få liknande problem som oss just för att våra typer av diagnoser allt för lätt går i arv.
      Men sen tänker jag, vi skulle vara mer uppmärksammade på de första tecken som kan dyka upp så både vi och de på typ BUP kan fånga upp barnet tidigt.
      Och som hon skrev, att vi är värre föräldrar än knarkare är helt vansinne!!

      Men nej, folk ska inte döma ut oss bara för att vi har psykiska besvär…

  4. Jo jag förstår, syftade eller pekade inte ut dig på något sätt. Blir bara så less på människors trångsynta vy på livet. Det är dels därför jag håller det mesta inne. Det är inte många som är öppen sinnade.

    Men man känner ju själv när man är redo för en sådan roll och det steget i livet. Och alla är vi olika. Men man ska som sagt inte döma ut folk i förväg, då växer man själv inte som människa om man inte kan vidga sina vyer.

    • Exakt, alltså, när man skriver så öppet om saker man drömmer om och även sin problematik – man kan få så vansinnigt elaka kommentarer. Om det skulle bli aktuellt med barn så kommer jag ju känna att jag Måste vara stabil nog.
      Inte innan dess

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *