Vad fan hände?

Samtalet om min läxa, det som vi pratade om igår, det hänger kvar så jävla starkt.. HAT, HAT, HAT!

i-can-t-keep-calm-because-i-have-anxiety-65

Måste göra något, men vet inte vad. Gick ut med Dipp i hopp om att det skulle bli bättre men sista biten så sprang jag nästan för jag vågade inte ens vara ute. Tänk att ångesten efter en tanke på självhat kan utlösa sån ångest. Det är sjukt.

Så jävla sjukt. Försöker tänka på andningen, har tänkt på midfulnessövningarna vi går igenom på DBT:n men nej. Det vill inte ens dämpa skiten. Vila går inte för Om jag somnar så brukar oftast ångesten vara starkare än innan sömnen.

Fast samtidigt så lockar sängen för under sömnen så slipper jag oftast känna. Eller film med pill i håret, då brukar jag garanterat somna och då är vi där igen – känslan efter att jag vaknar.

Men vad ska jag göra? Stesolid? Men sen då? Stesolid och sova, då kanske medicinens effekt har verkar bra under sömnen. Den modellen har jag inte testat innan så det kan vara värt ett försök.

Men, jag ska göra så och även fråga Bror om han vill sitta och pilla mig i håret tills jag somnar. Annars får Dipp komma. Satans vidriga ångest. Det brukar lossa under tiden jag bloggar men ingenting, inte dämpats för fem öre och jag känner mig en smula desperat.

Självskadetankarna är snorhöga. Kan bara tänka på en sak men samtidigt så vet jag att jag måste stå emot. Måste. Inte nödvändigtvis för min skull men för andra. FAN! Jag orkar inte… Hur länge ska detta pågå? Hur länge ska ångesten styra mitt liv? Hur länge ska jag leva med dessa problem?

4 thoughts on “Vad fan hände?

  1. Men om DU har sån ångest måste Du ju be psyk om hjälp. Dom KAN inte förstå, aldrig, det är ju DINA känslor. Bara Dina, din ångest är Din. Tyvärr så är det så. Önskar Dig all lycka till men man kan inte skylla allt på vården. En del av oss (mig själv inräknad) är skadade som fan vi får bara försöka göra det bästa av det vi har.

    • Jag jobbar på det, har haft kontakt med psykiatrin sen jag var 13, så ja.. jag jobbar på det..
      Börjar dock bara bli så ivrig, vill slippa detta och det helst idag.
      Det har gått många år men när något lägger sig så dyker något annat upp.
      Den traumatiska delen i mitt liv ställer till det riktigt mycket och det är mycken den händelsen som sätter sig över min självkänsla, allt är i botten men när jag är redo så ska krishanteringen börja, men allt sker i en viss ordning när det gäller DBT:n

  2. Kära Du, jag har klarat det, andra har klarat det. DU KOMMER att klara det. Lovar Dig, Du har ju kommit så långt, tänk på det! Psyk el DBT fixar det inte ÅT dig det är bara en hjälp så att DU kan fixa det. Ge inte upp, Du ÄR stark, Du fixar detta, för att DU måste! Lovar det blir bra!

    • Ja, jag kommer få en massa tips och färdigheter att ta till och ha ett bollplank att diskutera saker och hur man kan komma vidare – men ja, allt jobb ligger hos mig, men det känns fint att höra av andra människor att de har gått samma väg och klarat sig, så – tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *