Tungt samtal med N.

wpid-pera-1

Har nu under en tid pratat med N. och vi kom in på tunga ämnen.. Övergrepp & misshandel i förhållanden. Vi kom även in på otrohet. Svåra ämnen som förstör min vardag. Totalt! Innerst inne så vet jag (hoppas jag) att Bror inte skulle varken slå mig eller vara otrogen, men vissa dagar liksom trippar jag på tå.

Jag går nästan och väntar på första slaget, första förnedrande ordet, första otroheten osv. Jag känner mig HEMSK mot honom, att jag liksom sviker honom genom att känna som jag gör men han säger att han förstår att jag är rädd.

Men det hjälper tyvärr inte mig. Att vara utsatt för en sån grej sätter sina spår totalt och just övergreppen har jag tryckt undan fram till nu. Nu som först har jag nämnt ämnet för min terapeut, men jag får inte prata om det förrän i fas 2 som de kallar skiten i DBT:n.

Men jag har PTSD och det är fastställt, inget som Jag hittat på och det är egentligen iinte så konstigt, men jag förstår inte varför jag inte får nämna det ämnet? Så fort jag nämner det minsta lilla så får jag bara höra: “…bla, bla, bla fas 2″ och det är Nu jag behöver hjälp, det är nu jag lyft på locket, precis som de ville och när jag väl gör det så ska jag lägga locket på igen.

Så varför skulle jag ens berätta det? Jag förstår inte logiken alls. Att jag inte litar på Bror gör mig ont, just jag att jag under bra dagar Vet att han inte skulle göra något, men rädslan. Denna rädsla… Det gör ont. Riktigt, riktigt ont.

Så Bror, Förlåt mig – jag vet inte hur jag ska göra för att komma vidare. Förlåt!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Europa league – kampen fortsätter

ife

Behöver jag säga mer? Så sjukt underbart! Hoppas nu på samma skönspel på söndag hemma mot Norrköping. En sån “kompismatch” och det skulle vara Sjukt kul att kunna vara där!

Två tyvärr dock som hindrar oss. Finbesök i helgen och pengar in på kontot på måndag. Men, vi får störa Lisa med att ha radiosporten igång, det får hon leva med.. Om hon inte hunnit åka hem då, hon har ju 30 mil att köra.

Men dagen, Seger och det känns fantastiskt!!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Den duktiga sanningen

cutting

Jag vet att det är sjukt. Jag vet att det är fel, men ändå är det så sant. Jag vet inte, hur ska man stå ut – jag är djupt nere, försöker visa upp en positiv sida, som vanligt. Allt för att det kanske kan liva upp mig på riktigt.

Men nej. Jag lyckas inte. Så jag sitter här hemma, dricker kaffe. Försöker få i mig lite vatten emellanåt, men där är det stopp. Jag försöker få i mig mat, men jag tänker lite så att när jag blir hungrig så går de känslorna över om jag väljer att stå ut.

Jag vet att det är fel, det är ju så men samtidigt, vilket destruktivt beteende är mer okej? Jag är inte stark nog att stå emot allt. Jag försöker men det är svårt.

Om jag bara hade lite cider hemma. Då kanske jag i alla fall skulle äta. All denna självmedicinering. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom de svåra stunderna.. Jag vet verkligen inte.

Det är svårt

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Älskade syster, älskade vänner

I morgon, då kommer hon äntligen tillbaka! Min fina Lisa! Okej, vi är inte biologiska syskon dock, men hon känns som min syster! Jag älskar henne, jag älskar hennes vänskap, jag är så himla glad att hon finns där för mig.

Jag har andra vänner, nya vänner men det är något speciellt med Lisa, och Jackie. Jackie har jag inte träffat, men vi har kommit varandra riktigt nära och jag önskar att jag har råd att åka till Hultsfred och träffa henne!

Det finns fler, det gör det verkligen, så otroligt många som finns där, som stöttar mig till 100% och jag är så himla glad för det! Alla som finns, de betyder så mycket för mig! Helt otroligt egentligen att folk jag inte har träffat ställer upp och peppar mig när livet känns extra svårt..  Så himla tacksam för det :)

Puss & kram till er alla ♥

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

God morgon?

Vaknade av att hela käften var full av magsyra, så jävla vidrigt! Jag fick det sist vi käkade hos svärmor och det gjorde jag igår också.. Vet inte om det beror på att jag äter dåligt och att kroppen sen reagerar.

Annars, i morgon kommer Lisa, underbara Lisa!! Ska bli så kul att äntligen få träffa henne igen. På lördag så ska vi grilla revbensspjäll och det ska bli sjukt gott!! Men fram till dess? Ska eventuellt åka till tifogruppen och göra en egen flagga, antingen sån med 2 pinnar eller med en pinne, har inte bestämt än men nog vore det kul allt!

Men allt beror på hur jag mår, men det vore bra att komma ut till det sociala livet även fast det är jobbigt.

Men men… Jag ska nu ta mer vatten och sen lägga mig igen. Somnade inte förrän runt 2 och vaknade 06:20 och jag börjar tröttna på att aldrig få sova ut

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

För sent att backa bandet?

Jag undrar, vad har jag gjort? Jag har helt enkelt pratat för mycket och jag syftar på samtalet med Magnus tidigare idag. Går inte närmare in på det just nu.

Ångrar bara allt jag sa. Vill vara ifred med den biten tills Jag känner mig redo och det gör jag inte just nu. Pratade med Ullrika innan och hon sa att jag skulle äta minst ett mål/dag och jag misslyckas Hela tiden.

Hon har dock inte frågat närmare om hur det går trots att vi skulle prioritera den biten. Mig gör det dock ingenting just nu, orkar inte riktigt med den biten. Det är det enda sätt jag kan kontrollera mina känslor, min ångest – även fast det även skapar mer ångest.

Sitter i ekorrhjulet, vet inte var jag ska börja. Hur jag ska börja eller Varför jag ska börja? Varför kan jag inte bara få köra på, visst att jag innerst inne Fattar att det är fel.

FEL, FEL, FEL!!! Jag vet och vetskapen om att är det fel och att jag ändå lever efter det sättet så känner jag mig bara mer misslyckad. Jag orkar inte prata om det, kan sträcka mig till att skriva i dagsläget, men är inte redo för mer än så.

Inte nu. Det kommer. Eller, kan de Tvinga på mig vård på den biten? Tror inte det dock, jag menar – så illa är det faktiskt inte. Jag vill ju bara gå ner några kilo till, jag har koll på läget (tror jag??). Men, några till, eller helst mer än planen är. Har ett mål att uppnå och jag ska nå dit innan min födelsedag.

Det är ett datum som verkar vara magiskt. Det är där allt sker. Så fort jag ska sätta ett datum för något så blir det min födelsedag…. På gott och ont..

Nå väl. Nu väntar sängen med älskade katten. Min underbara tös ♥

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

3 år igår

sy77892c

Hittade en artikel, en sån som gav mig kalla kårar – allt blev så verkligt, att läsa namnen på alla oskyldiga på Utöya.

Det gör ont att läsa namnen, se allt, alla offer, alla oskyldiga. De yngsta var bara 14 år, det är så hemskt och måtte det bli en dag vi aldrig glömmer!
Kampen mot solidaritet fortsätter, vi måste se oss som bröder och systrar, enade mot våldet.
Hat och förtryck måste få ett slut! Om vi alla sluter upp, öppnar ögonen, vägrar att blunda, VI är fler än dom!

[klicka på bilden för att läsa mer]

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Matprat och dietist

Finnbiff_536_F_matprat_no

Komplexen ökar, matstrejken blir värre för var dag. Jag vet ärligt inte vad som händer i min hjärna, vet bara att det är jobbigt. Att något så naturligt kan skapa sån ångest är så sjukt och fel. Jag vet mycket väl att jag måste äta, inte typ var 4:e dag som det är nu.

Jag vet att kroppen behöver näring, jag vet att min kropp just nu befinner sig i svältläge och att den kommer suga åt sig varje kalori när jag väl äter. Men att äta, jag får så ont i magen efteråt. Inte så konstigt det heller.

Så, idag träffade jag Magnus som är en av gruppledarna på DBT:n och han var bra och lätt att prata med och han skulle kolla upp med dietisterna på Solhem så jag kan få hjälp med att få mer sunda tankar kring allt.

Men, det är jobbigt. Riktigt jobbigt. Men jag  lovade honom att jag åtminstone skulle äta broccoli idag, sen Kanske att jag gör lite gröt. Vi får se hur det går. Jag har verkligen ersatt detta mot rakbladen.

Inget av alternativen är bra, så långt är jag med. Men jag måste lära mig hur jag ska handskas med livet. Men det får bli lite senare för nu står en powernap på schemat. Sen ska vi ev åka till svärmor och göra vätskeersättning åt henne och tigga till lite socker så vi kan göra egen här hemma.

Jag är så dålig på att dricka vatten, så Bror finner att vätskeersättning är nögvändigt. Så jag får snällt lyda

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Tappad kontroll

Skäms och är rädd, fasar för helgen men ser ändå fram emot den. Lisa kommer och det ska bli så kul, men det betyder att jag kommer bli tvungen att äta. Jag vet att jag börjar tappa kontrollen över allt igen.
Jag äter så lite jag kan, går fort när jag är ute med Dipp för förbränningen skull.

Jag väger mig dagligen och antecknar dag för dag. Kollar mig i spegeln och äcklas av det jag ser. Jag har kommit en bit på väg, har gått ner 20 kilo och gått från XL till medium i klädstilen men är inte riktigt nöjd än.

Har pratat med Bror om att sätta upp ett schema där det står när jag ska äta. Har som krav från min terapeut att jag ska äta Minst ett mål per dag, men jag misslyckas totalt.

Som igår, då åt jag lite glass (ångest) och idag lite cous cous men fick bråttom med att gå ut med Dipp och gick fort. Lever på kaffe och vatten. Kaffe förbränner och vatten fyller magen lite.

Får ont i magen när äter så nu vill jag inte äta för det. Jag vet att det inte är så konstigt med tanke på att jag inte äter som man ska. Har även pratat om att jag ska träffa en dietist men är rädd för den biten.

Det var länge sen jag hade såna här problem med maten, har haft det i perioder innan men inte som nu. Känner mig allmänt fet och ful, är dock övertygad om att jag skulle må bättre om jag var smalare, så jag kör på. En dag ska jag väl vara nöjd? Hoppas jag.

Publicerat i ångest, ätstörningar, bakslag, banta, mat, psykisk ohälsa, självförtroende, Självkänsla, tvångstankar, vikten | Lämna en kommentar

En släng av dåligt samvete

BORTA

Jag får så mycket stöd av andra när jag mår dåligt och just nu är jag så djupt nere så jag orkar inte finnas där för andra som jag vill. Det är tufft och ger mig dåligt samvete, men jag orkar inte med mig själv men försöker att bära andra.

Jag vill kunna orka med både mig och andra, men jag är svag. Idag är jag svag. Bröstet värker, tårar som rinner och ett självhat som är större än på länge. Bror försöker förtvivlat att ge mig ork och styrka, men det är som att ingenting går in.

Jag vill så sjuka saker. Hela medicinskåpet fullt med mediciner för 2 veckor och min falska trygghet. Sjukt är vad det är, men ja..

Jag förstår inte riktigt hur det är möjligt att känna sånt hat mot sig själv, inte bara utseendemässigt men det är så mycket jag inte klarar som jag Vill klara.


 

  • Jag vill tro på mig själv
  • Jag vill klara av sociala sammanhang
  • Jag vill kunna äta som man bör
  • Jag vill kunna åka till stan utan att rasa efteråt
  • Jag vill kunna studera
  • Jag vill kunna arbeta
  • Jag vill kunna vara en bra vän
  • Jag vill kunna känna mig säker på att jag är en bra fru

Jag vill verkligen, men det är så svårt. Så himla svårt. Men, nu får det vara nog för idag. Datorn stängs av så ska jag försöka hålla mig borta från facebook och twitter. Så, nu blir det kaffe på balkongen, sen bok eller film.

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer