Miss Manic

Natten har varit kass, jag har vaknat av och till flera gånger, mycket mardrömmar.. Gick dock bara upp några gånger och rökte med hjärtat som bara sov till 2:00

Idag är det verkligen vår i luften och det är då passande att vi ska på vårmarknad och sen ska jag även upp till Helena och få naglarna fina. Det var nu länge sen, så det behövs Verkligen, så jag kommer ta en före-och efterbild så får ni se.

Sen ska vi handla och försöka fylla upp förråden, men det är svårt då man inte har bil och kan veckohandla på riktigt, slippa handla flera gånger i veckan, men vi tar så mycket det bara går.

Annars är dagen oplanerad, eller.. detta schema så är dagen fullspäckad.. Nackdelen är att Angst vägrar släppa mig nu så jag vill bara ha dagen avklarad och stanna hemma i morgon. Jag orkar inte riktigt med att vara iväg så mycket som vi varit nu..

Tur man oftast ändå kan styra dagarna rätt bra. Nå väl, nu är det dags att fixa klart här innan bussen går.

Hoppas du får en fin dag

Men snälla Angst, dö- lämna mig idag

Oron i kroppen växer. Jag faller och vet inte hur jag ska stoppa fallet. Jag är illamående av ångest, inför i morgon då jag ska tvingas sitta still 4 timmar och få naglarna lagade.

Jag tycker det är lika jobbigt varje gång, men i slutändan är det värt den tiden. Det är alltid något som kan få mig att känna mig lite fin.

Men denna oro, denna ångest. Jag måste få sova snart, ta mina piller och hoppas på det bästa. Det blir en tidig start i morgon, måste åka 10:23 och jag måste hinna duscha och smörja in mig. Men fram till dess.

Sova. Döda ångesten som skrämmer mig. Jag är rädd och jag är ful.

Den fula ankungen. Men Ã¥ter. Ã¥ngest. Jag vill bara fÃ¥ fly, gömma mig under filten bakom soffan och komma fram när allt är bra. Om det blir bra. Men bara om. Jag är rädd för framtiden, rädd för… ja.. rädd.

Men, nu ska jag fixa mig inför natten och sen försöka sova. Om jag vågar. Det är en sån känsla nu, där jag är rädd för sömnen. Rädd och orolig. Rädd för allt som härjar nu med sjukdomar och skit. Rädd att bli akut sjuk i stan. Rädd att kräkas, rädd att äta, rädd att skita, räd, rädd, rädd.

Hela tiden hittar jag något som skrämmer mig. Aldrig får jag vara ifred. 

Jonas samlar på pin-upbilder, något som är helt okej för mig så länge de inte är porriga. Det är han själv noga med också för den delen. Det är det estetiska som tilltalar honom.

Men nu när jag ser ut som sju svåra år och en smärre krigszon i hela ansiktet så känner man sig inte direkt som något fint, estetiskt tilltalande, sexigt, fint eller något sånt.

Så jag sitter i smyg och tittar på dessa bilder och känner bara sån Jävla avund. Eller på de som gnäller över en liten finne som knappt syns.

Jag brukar annars vara rätt nöjd med mitt ansikte, men nu känner jag bara skam, skam, skam och ÄCKEL!

Jag hatar att visa mig bland folk och i morgon måste jag till stan plus att det är vårmarknad. Bara idag har jag fått frågan, eller bara fått mitt ansikte kommenterat 5 gånger.

Jag lovar, det är inte kul och jag vill mest isolera mig hemma och dra något gammalt över mig. Kroppen ska vi dock inte heller prata om för jag är inte nöjd över vad jag ser. Bara vissa dagar.. Men jag vill få smalare midja och lite smalare lår. 

Kolla bilden liksom, vem vill inte ha den kroppen? Men, det är väl bara till att ge sig ut i skogarna och röra på fläsket och hoppas att ansiktet läker fort. Men ni som sett bilden på mitt ansiktet på mig nyligen, nu ser det värre ut och är fullt med sårskorpor.

Tjena, det är jag som är 3:e världskriget.

Nä, tack och godnatt för idag 

Nej Jonas, ta inte bort bilderna ur datorn. Men hav tålamod med mig just nu.

Åkte till sväris igår för att låna lite kaffe och handla åt henne. Innan vi åkte från henne så sa Jonas till mig att ta en imovane som extra lugnande då ångesten ökat i styrka. Han själv brukar ta det så då gjorde jag med det. När vi var i stan så måste folk trott att jag var kalastankad för jag vinglade friskt.

Väl tillbaka hos sväris så la jag mig för att jag skulle vila innan vi skulle åka hem, men jag var sen omöjlig att väcka. Jonas killade mig med fjädrar i ansiktet och körde upp dom i näsan på mig men inte en reaktion fick han.

Så vi blev kvar där till idag och nu har vi äntligen kommit hem. Borta bra men hemma bäst!!

Ikväll blir här pizza och sen varva ner, eller ta hand om tvätten ska göras också men i övrigt så blir det en lugn kväll. I morgon ska vi till stan igen, mina naglar måste fixas då de delat sig och sen är det vårmarknad. Det var marknad idag med men den missade vi så den tar vi i morgon om vi hinner. Jag kommer nog missa den, men det gör inte så mycket.

Men, nu blir det kaffe sen fortsätta läsa Härliga hund som kom i lådan idag

Vi ska snart till bussen, medicinen ligger i magen och han bor i mitt blod. Angst klöser sönder alla vener och artärer han kan och jag väntar på medicinens effekt. Jag vill gömma mig bakom soffan, kura i det lilla hörnet, men jag kan inte. Vi ska till sväris på kaffe och cigarett. På bussen kommer jag lyssna på Olle Ljungström, jag gillar hur han försöker mota bort Angst.

Han lyckas sällan, men han försöker och det är vad som räknas. Men, nu måste jag gå. Usch

Maj månad och både vår och sommar känns långt borta. Vore det inte för påskliljor och tulpaner som växer fritt på våra gräsmattor så skulle jag ta årstiden för höst. Men, det är vår med mycket regn och rusk. Undrar hur sommaren blir. 

Promenaden med Dipp gick fint och vi har en lekdejt inplanerad, en jack russel på 9 år som vi hittat på twitter och som bor 7 minuter med tåget ifrån oss, känns bra.. Idag har vi lekdejt med Dipps farmor, ja min svärmor alltså. Jag vet inte hur jag ska orka åka dock, men det löser sig alltid. 

Nu 14:25 kom Jonas med kaffe och det är de sista dyrbara dropparna och pengarna kommer först i morgon, så vi hoppas på att få bli bjudna på mat hos damen. 

Så, mina utslag börjar bli lite bättre efter antibiotikasalvan, inte riktigt lika ilsket rött, men hårbotten svider och kliar så nu blir det fattigt med hårtvätt med mer än bara vatten. Jag fattar inte varför jag måste ha såna problem, man känner sig som en apa i bur så som folk glor.

Jag skäms över att se ut som jag gör, skäms över att visa sig på stan, skäms över hur jag ser ut. Jag vet, jag kan inte hjälpa det, men det svider ändå.

Men nu ska jag sluta tjata och dricka upp mitt kaffe.

Dagen tillbringades i staden med hjärtat då han skulle på terapi trodde vi, men det visade sig att hon hade mailat till Jonas om en ny tid något som han inte märkt.

Sen hamnade vi på biblioteket innan det var Ica Maxi stod på schemat där vi skulle handla rotsaker till grytan vi skulle ha till kvällen.

Hör och häpna, det var Jag som lagade maten och jag blev faktiskt nöjd, något jag inte får säga enligt min ocd. Tror det räknas under den kategorin.

Vill ni veta mer sÃ¥ kolla —> HÄR <—

Sen kom ovädret, tyvärr då jag inte är förtjust i åska och blixt, men var tvungen att spela lugn inför Dipp som blev lite rädd och jag tror jag lyckades..

Nu inväntar jag kaffet och sen ska jag duscha och ta det soft resten av kvällen