Jag har nu skrivit två listor, en där jag skriver vad jag kan göra för att distrahera mig när jag mår dåligt och en lista med olika objekt jag kan utgå ifrån när jag ska gå ut och fotografera. Men jag börjar med första listan, och ni får gärna komma med förslag om jag skrivit saker som kanske inte är bra eller tips på mer saker.


ATT TÄNKA POSITIVT

  • Barndomen tillsammans med pappa, alla timmar vi spenderade i naturen, gick Sörmlandsleden, låg i skogen vid fågelsjön i Björnlunda, natten vi åkte ut och satt i skogen och åt frukost till ljudet av orrspel. De gånger vi gick till Högtorn.
    De gånger vi tränade tillsammans, åkte till Vansbro för att simma Vansbrosimmet och de dagsutflykter vi sen gjorde. 
  • Ta regelbundna promenader både med och utan Dipp, helst tillsammans med Bror. På så vis skapa nya, positiva minnen 
  • Gå i skogen, tälta, leta geocaches, fotografera, 
  • Ha ett typ ”mini.spa” en gång i veckan 
  • Duscha minst varannan dag 
  • Bygga lego 
  • Massera Bror eller djuren 
  • Läsa fototidningar, 
  • Spela spel i mobilen 
  • Försöka orka träffa någon

FOTOOBJEKT

  • Svartvitt
  • Porträtt
  • ”Fula” saker i naturen
  • Husdjuren
  • Vilda djur
  • Arkitektur
  • Silhuetter
  • Macro
  • Landskap, långa vyer
  • Fototriss, tex. 3 bilder under kategori Rost
  • Blommor
  • Träd
  • Bilder redigeras till Sepia
  • Skuggor

Det är vad jag har kommit på nu. Har ni mer tips? Kan väl inte få för lite tips kan jag tänka.. Men annars, även idag en sån konstig känsla – ångest med glad att vara hemma, så jag går runt och ler och har ångest på samma gång. Känns konstigt, men det positiva vinner.

Jag hade tänkt ta en långpromenad med kameran idag men det ösregnar och jag har inget regnskydd till kameran. Skulle visserligen kunna ta med paraply, men det blir svårt att fota och hålla paraplyet samtidigt. Så ja, idag blir det inneaktivitet. Frågan är bara vad.

Vill ju göra något, men är samtidigt rädd att speeda upp för mycket, så jag tror att jag ska fokusera på att sätta upp skåpluckorna i köket och sen dammsuga – inget mer. Funderar dock på om jag ska vila en stund först.. Måste dock torka taket i sovrummet, för vid takfönstret så har det runnit vatten längs taket från fönstret.

Men det kan jag ta i morgon. Ska även lämna blodprover i morgon inför att jag ska börja med Litium. Sen ska jag till svärmor efter det. Bror ska till vårdcentralen och ta ut katetern och göra en ny bladderscan för att se hur det ser ut. Han mår mycket bättre idag än i tisdags.

Han får dock väldigt ont om han sitter för länge, så han ligger och går runt lite av och till, sen har jag nyss masserat honom och smort in med Voltaren. Sen har han bestämt att han ska gå ut lite idag, så vi kanske tar en gemensam promenad med Dipp sen.

Men men, nu ska jag läsa bloggar och alla inlägg som jag missat sen i torsdags, så det blir en hel del att läsa, så får ni inga kommentarer så beror det inte på att jag bryr mig, snarare att det blir för mycket att kommentera. Så ja, sen får vi se var jag börjar idag.

 

 

Bara en bild…

Posted: 25th mars 2015 by Miss Manic in Uncategorized

11038114_10152915864594006_7164406755122412612_n

Familjen

Posted: 25th mars 2015 by Miss Manic in Chips, Dipp, familj, fotografier, glad, känslor, kärlek, Pepsi, tacksamhet

Jag älskar er, tack för att ni finns!!

Sen jag träffade Bror så har jag haft jobbiga perioder som ni vet, men idag känner jag bara så stark glädje, tacksamhet och trygghet. Visserligen hade jag stark ångest när jag och Dipp var ute, men jag pratade ändå glatt med henne, det var så konstigt, för ångesten hamrade i bröstet men samtidigt så är jag glad över att vara hemma.

Så, jag gick lös med kameran innan för att föreviga bilder på de jag älskar mest!!

DSC_0017

Pepsi

DSC_0028

Bror sover gott

DSC_0030

Dipp

DSC_0036

Chips

En intensiv tisdag

Posted: 25th mars 2015 by Miss Manic in Uncategorized

Vaknade på avdelningen i vetskap om att det var sista dagen där, skulle träffa läkaren inom öppenvården kl 13:00 för att då få veta mer om vad som kommer att hända. Jag skulle börja med att trappa ut Lergigan och Risperdal och då vara mycket uppmärksam på utsättningssymtom. Bror skulle också hålla koll.

Sen skulle jag lämna fasteprover på sjukhuset för nu ska jag testa Litium och se om det fungerar bättre, hoppas verkligen på det. Vi har även beslutat att i kontakt med öppenvården så ska jag kunna få en planerad inläggning på obs:en där det är max 48 timmar, att åka dit tidigt istället för att vänta länge för att sen åka på en inläggning på 5 veckor och det tycker jag låter mycket bra. Känner mig hoppfull där.

Sen skulle jag möta Bror vid bussarna för att han skulle till tandläkaren och han har också tandläkarskräck, så jag satte mig där och väntade, men ingen Bror kom. Jag var helt säker på att han hade somnat för att han inte hade sovit på natten. Då började jag fundera, Hur kommer jag hem, jag hade varken pengar eller busskort för det hade han.

Lyckades sen få tag på en vän som körde mig hem och när jag kliver innanför dörren så var djuren hemma men Bror var borta, både mobil, busskort, bankkort och nycklar låg kvar. Jag hade inte en aning om var han befann sig, så jag började packa upp och städa lite.

Sen började jag undra på riktigt, var är min man? Orolig hann jag bli för att jag kände att det var något som inte stämde, så jag ringde till akuten för att se om han hade kommit in dit och ja, han hade ramlat och hamnat på ortopeden. Väl där så visade det sig att han precis hade blivit utskriven och det enda jag visste var att han inte hade brutit något. Då var klockan 19:00

Så då började jag undra, hur ska Han komma hem utan busskort och pengar? Pratade med grannen och som jobbar som busschaufför och hon jobbade till 19:30 så hon höll koll längs vägen då hon ändå skulle passera sjukhuset och köra ner mot torget.

När hon väl slutade så körde hon runt i 1½ timme längs gatorna där det kan tänkas att han skulle gå för att komma hem till hans mamma. Jag visste att han skulle ta sig dit för det skulle inte finnas andra alternativ. Men när 1½ timme hade gått så åkte grannen hem.

1 timme senare så ringer Bror, då först hade han kommit till sin mamma. Efter att han blev utskriven så gick han till psyk för att kolla om jag var där, 5 avdelningar plus akuten, men jag var utskriven fick han då veta. Så han skulle gå ner till bussarna, en sträcka som tar 3 minuter, men för honom hade det tagit närmare 20 minuter.

Det visade sig att han hade fått ett akut diskbråck och på det visade det sig att nerven var i kläm som styrde blåsan, så när han hade varit på toa så gjorde de en bladderscan – alltså ultraljud över urinblåsan och det visade sig då att han hade 1 liter och då gick han på toa, kissade hur mycket som helst tyckte han och när de gjorde en ny undersökning så hade han nästan lika mycket till.

Så, när jag fick tag på honom så var diagnosen då diskbråck och eftersom blåsan inte kunde tömmas som den skulle så fick han kateter som ska sitta i 3 dagar och på fredag så ska han tillbaka för att göra en ny bladderscan.

Jag var så jävla orolig innan jag fick tag på honom, det har aldrig hänt innan att han gått hemifrån utan allt. Hade Dipp varit borta så hade jag fattat att han hade glömt sakerna hemma, eller lämnat det. Men, han var först på väg till bussen, trodde att han hade busskortet på sig, gick mot bussen och när han är precis utanför, vid bilförsäljaren så ramlade han 3 gånger så de ringde ambulans.

Så det var därför allt blev lite klurigt. Men grannen erbjöd sig att åka och hämta hem honom och jag ville följa med, jag kände mig så lättad, men när vi väl kom till hans mamma och jag såg honom, då kom känslan av lättnad till max, det blev så pass att jag trodde att jag skulle kräkas.

Jag har Aldrig varit så orolig innan, inte ens den gången då han hoppade på fel buss när han skulle hem, han hamnade någonstans utanför Alingsås och ringer mig och ber mig om hjälp så han skulle kunna komma hem, men problemet var att han inte visste var han var någonstans. Bara utanför Alingsås. Mitt i allt så dör mobilen. Tack för den!

En dåvarande vän tog bilen mot Alingsås för att leta och hon hittade honom. Men denna gång, jag visste att han varit på sjukhus, visste inte vad som hänt eller något. Men något som gör mig förbannad är, när han blev utskriven så kunde han knappt gå, han har ingen styrka i högerbenet så han kan bara gå kortare sträckor innan han måste stanna och vila.

Men, tror ni att han fick sjukresa hem? Svar: Nej!

Men, han kom hem tillslut och jag är nu bara så jävla glad över det. Men det var så konstigt, för när jag gick till affären idag så hade jag Dipp med mig, jag hade sån ångest men gick glatt runt ändå, för jag var glad att jag var hemma!! 

Sen tänker jag, hur hade han klarat sig om jag Inte blivit utskriven? Hur skulle han kunna gå ut med Dipp när han knappt kan stå på benen? Men, ja. Tisdagen tog knäcken på oss båda, så vi har legat nästan hela dagen… Men i morgon ska jag ta tag i livet, då blir det blodprover och sen en tur hem till svärmor.

Vid varje inläggning…

Posted: 23rd mars 2015 by Miss Manic in Uncategorized

Jag tänker mycket på vad jag kan göra för att må bättre för stunden och ja, detta ska jag satsa på nu

image

Hej igen

Posted: 22nd mars 2015 by Miss Manic in Uncategorized

Psyk. Väntrum. Ensam.

image

Denna helg – snart över

Posted: 21st mars 2015 by Miss Manic in Uncategorized

Fullt ös. I torsdags kom Lisa, på fredagen träffade jag min terapeut och sen på kvällen var jag och Lisa till Thai silk och åt sjukt god mat. Sen var vi typ helt färdiga när vi kom hem. Idag, lördag så har vi varit iväg och slängt en massa bråte, hämtat bjälkar till sängen, handlat, monterat säng och ätit kyckling med potatisgratäng.

Nu sitter vi här, slut, trött, färdigt. Men jag har en puls på 380 typ, ångesten alltså. Men, jag kommer försöka somna snart, i “nya” sängen. En sån sängram från Ikea – Malm, sån som alla har men den enda modell vi kan ha. Men jag gillar den, det blev ett lyft i sovrummet även fast det nu är hur mycket saker som helst som behöver fixas.

Men det får bli en annan dag.

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Dessa borden igen

Posted: 19th mars 2015 by Miss Manic in Uncategorized

Lisa är här. Världens bästa Lisa, syster, vän. Hon – ja, jag är jätteglad att hon är här, men sen är även “Han” här, han den onda, elaka. Han som vill förstöra. Han som gör mig rädd. Igår, var jag och min man ute på promenad och vi mötte en lastbil. Jag var tvungen att blunda och ta tag i världen en stund, som för att inte testa hur det skulle kännas att “ramla”.

Såna känslor är otäcka, de finns där konstant. Men. Denna helg ska jag Kämpa för att inte låta “honom” komma inpå mig. Det är oerhört tufft. Jag var tvungen att lägga mig förut, även fast Lisa är här, men hon förstår. Jag försökte somna en timme, men det gick inte.

Jag kunde inte slappna av, jag låg där och blev förbannad på mina ben. Det går inte att slappna av. Samma igår kväll. Jag räknade innan, igår tog jag 12 tabletter och 2 rör Theralen. Ändå fick jag inte sova – för jag kan inte slappna av, men om jag lyckas somna så väcker mardrömmarna mig.

Jag testar ibland att inte ta en enda tablett till natten, men nej.. Då är det nästan värre. Men att sova… Jag saknar att få sova och kunna vakna på morgonen och känna mig utvilad, men jag vet inte hur det känns.

Men. Nu ska jag sova, i morgon kommer min terapeut och jag ska visa henne mina tankar och känslor… Vågar inte visa henne för att riskera en tvångströja. Men, jag måste säga som det är. Sanningen är sådan.

Men innan dess – nu ska jag sova. Försöka.

All about me – dag 6

Posted: 19th mars 2015 by Miss Manic in Dåtid, djur, familj, fotogtafera, känslor, minnen

Barndomsminnen

Oj, barndomsminnen är många – men alla hör hemma i skogen och alla timmar som jag spenderat där. När jag var liten så gick jag, pappa och mamma till Högtorn och det var en tipsrunda och sen grilla korv när man var framme. Sen var det mest jag och pappa lite senare.

Vi var alltid i skogen, en gång gick vi upp mitt i natten, fixade kaffe och varm choklad och goda smörgåsar, sen satte vi oss i skogen och åt en väldigt tidig frukost och lyssnade på orrspel. En tidig morgon och skogen, det var mycket fåglar och andra djur.

Det är fortfarande ett av mina stora intressen. Men där satt vi, jag hade med mig min bandspelare för att spela in, jag och pappa sa inte ett pip, det enda man hörde var orrarna. Vi såg dom tyvärr inte, men vi hörde dom och jag tyckte då att ljudet påminde om kokande vatten.

319752_10150636625944580_861696343_n

Älskade pappa

När vi var ute lite mer normala dagar så åkte vi till en bra fågelsjö – där är bilden på pappa tagen. Så, jag låg med kamera, fågelbok, papper och penna. Var tvungen att föra anteckningar. Och om vi inte var ute efter djur, bara naturupplevelse så vandrade vi längs Sörmlandsleden och nöjde oss med fika och kamera.

Alla fina barndomsminnen rör djur & natur. Det intresset hänger fortfarande kvar och kommer alltid att göra. Det är i skogen jag samlar kraft. Det är viktigt, jag & skogen hör ihop!

Så, mina minnen