Den sibiriska kylan är här

Posted: 24th februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Vaknade tidigt i morse, men gick och la mig igen, sen vaknade jag vid typ 7 och när Anneli skulle gå till bussen så följde jag med. Tänkte mig en härlig morgonpromenad, men icke! Vi bor ju precis vid sjön så först kyla, sen en massa blåst på det.

När jag kom tillbaka hem så tog jag det lite lugnt innan jag började städa, damma och dammsuga. Hade tänkt torka golven, men jag orkade inte så det fick vara. Sen var det dags för kaffe i kylan, och väl inne så tog jag tag i disken i Varmt vatten!

Nu sitter jag på rummet och känner mig fortfarande genomfrusen, så jag är nästan sugen på att krypa ner under filten. Vet inte riktigt vad jag kan göra annars. Orkar inte något direkt egentligen.. Men just nu så kom jag på att jag kan träna.

Samma övning som igår, måste få liv i mitt knä, det gör så sjukt ont. Sen för att göra brorsan glad så kanske jag ska göra lite armhävningar. Det som jag tänkt köra är övningen för mitt knä, vet inte vad den heter. Sen armhävningar, plankan, sit-ups och kanske chin-ups eftersom den möjligheten finns.

Sen kan man ju alltid lägga till andra övningar. Men jag ska inte börja med alla övningar direkt för då vet jag att jag tröttnar, så jag kör någon övning, sen efter ett tag så lägger jag till en övning. Ska skriva ner i kalendern tänkte jag. Sen vill jag ha hit mina saker, för då har jag mina träningskläder inkl skor, så då kan jag börja köra powerwalk och sen kanske lägga till att jag går i några minuter, sen lite löpträning och sen gå.

Typ så. Jag ska se ut som en människa till sommaren. Tänker inte se ut som en strandad val. Nej, jag dömer inte andra som är överviktiga, vet ju inte orsaken till deras övervikt liksom. Jag dömer bara mig själv, och för mig så är det en blandning, biverkning av medicin och ätit helt fel.

Så. Nu ska jag i alla fall träna mitt knä, sen går jag till kyrkan för mamma ville att jag skulle kolla hur en av gravarna ser ut. Jag bor ju granne med kyrkan typ.

Så, nu smiter jag

Varför detta minne

Posted: 22nd februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Sitter nu och svär åt mig själv,  var till affären innan,  så glömmer jag att hämta ut Xanor och det är något som jag hade behövt nu. 

Känslorna är på topp,  de negativa alltså. Så i morgon ska jag hänga på låset när apoteket öppnar. Sen kanske jag smiter förbi mamma när jag är så nära.  

Men det beror på hur jag mår. Just nu vill jag bara gå och lägga mig.  Men det är lite väl tidigt, men jag får gosa med Pepsi några timmar. 

Nå väl – ska sätta larm i mobilen så jag inte glömmer det,  medicin alltså. 

Ändrade planer

Posted: 22nd februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Jag trodde att jag skulle få fixa en ny blogg och byta mobilnummer, men jag och Bror har pratat (sms:at) nu på morgonen och jag kommer att behålla denna blogg och även mobilnumret. Det nya numret kommer jag att använda först när Bror behöver ha tillbaka det.

Men det kommer alltså inte att gälla från måndag som jag skrev i sms till folk. Så, jag kommer fortsätta vara en MissManic, precis som jag vill. Fenix, som den förra bloggen duger, men jag trivs med denna. Skulle jag tvingas byta blogg så skaffar jag en egen domän.

Men jag hoppas att det dröjer länge. Men nu vet ni hur det ligger till

NY BLOGG

Posted: 17th februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Välkommen vidare

En diagnos som jag inte nämner så ofta

Posted: 16th februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Jag har ju ett gäng diagnoser, ADD, OCD, PTSD, Borderline, Bipolär typ 2, Emetofobi, (bilden är en länk)

Jag skriver oftast om saker som ingår under de psykiska diagnoserna, men jag skriver aldrig om ADD. Jag fick min ADD-diagnos runt 2014-2015 typ. Jag träffade då en fantastisk psykolog och vi träffades 1½-2 timmar, en gång i veckan och typ 15 gånger.

En krävande utredning, han ställde mycket frågor och gjorde små tester på mig och han intervjuade både Bror och min mamma. Mamma fick frågor gällande min barndom och hur hon har upplevt mig. När utredningen väl var färdig så skrev läkaren ut Concerta, som man även ger till ADHD-folket.

Efter medicineringen så har det blivit Lite bättre. Skulle vilja ha högre effekt för det är fortfarande jobbigt. Detta är vanliga symtom på ADD och det i fet stil stämmer in på mig.

*Ofta misslyckas med att ge stor uppmärksamhet på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, arbete eller andra aktiviteter – JA
*Ofta har svårt att behålla uppmärksamheten inför uppgifter eller aktiviteter spela – JA
*Ofta verkar inte lyssna på direkt tilltal – IBLAND beror på hur länge det tar för personen att prata
*Ofta följer inte igenom på instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, sysslor, eller uppgifter på arbetsplatsen (nej om oppositionellt beteende eller inte förstår instruktionerna) – IBLAND – är för att jag inte klarar av att hålla fokus hela tiden
*Ofta svårt att organisera uppgifter och aktiviteter – JA Måste skriva schema på det som ska göras
*Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter eller aktiviteter som kräver mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor) – OFTAST – beror på hur intressant uppgiften är
*Tappar ofta bort saker som behövs för uppgifter eller aktiviteter (t.ex. leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg) – IBLAND – det man inte har i huvudet har man i benen
*Ofta lätt distraherad av yttre stimuli – JAA!!
*Ofta glömsk i dagliga aktiviteter – DET HÄNDER

Guidad tur i lägenheten

Posted: 15th februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Fick besök i morse av katten som bara kallas den vita katten. Jag har döpt henne till Pyret.

Sen har jag kört en livesändning på facebook. Där jag bla berättade att jag anmält intresse för en lägenhet här i Gnesta. En etta på 34 kvm. Nackdelen är att de utgår ifrån hur många poäng man har och jag registrerade mig igår så nu har jag 10 poäng. Men jag hoppas i alla fall.

Jag och Pepsi har gjort en guidad tur i lägenheten. Jag tog upp henne i famnen och kollade rummen på övervåningen och sen gick vi ner och kollade rummen där nere. Sen när vi skulle upp så hoppade Pepsi ner och sprang de sista stegen upp och in på rummet.

Paddan är efter hela tiden, hon är verkligen nyfiken på den nya filuren som har kommit. Poppi har legat i Annelis säng och inte visat sig lika mycket. Men Paddan är nyfiken. När jag satt i soffan så kom hon och la sig i mitt knä och spann för fullt. Så det gick fort att bli accepterad av dom.

Nu sitter jag på rummet, Pepsi är under sängen och de andra katterna vet jag inte. Gissar på att någon sitter utanför rummet för Pepsi morrar och har sig. Jag hoppas att hon vågar sig fram snart och vågar röra sig i lägenheten. Tycker synd om henne som det är nu.

Fast jag har alltid dörren till mitt rum öppen så hon kan gå ut om hon vill. Men men. Nu ska jag kolla runt på nätet lite, se om det har hänt något kul i världen.

Så var flytten klar

Posted: 14th februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Igår flyttade jag och Pepsi hela 40 mil och då på tåg. Det var första gången Pepsi gjorde det och jag var orolig för att hon skulle vara rädd och skrika mycket.
Men – hon jamade mycket i typ 5 minuter, sen låg hon lugnt och stilla i buren.

Att lämna Viskafors var jobbigt, jag sa hej då till Chips, sen gick jag, Bror och Dipp till tåget. Att säga hej då även där var jobbigt. När jag skulle kliva på tåget så skällde Dipp riktigt mycket och Pepsi jamade mycket. När hon väl lugnade sig så tutade tåget 2 gånger och vi satt längst fram så då blev hon rädd igen.

Men sen lugnade hon ner sig. När vi bytte tåg i Herrljunga så åkte vi med X2000 och hamnade då i djurvagnen och i den kupén var det plats för 16 personer, men det var jag och 3 till. Då, typ hela vägen till Södertälje syd så låg Pepsi stilla i buren och vilade mycket.

När vi väntade på pendeltåget i Södertälje så var hon lugn även fast jag gick runt en hel del. När vi kom till Gnesta så mötte Håkan och Anneli upp mig och då gick vi hem. Där jag nu ska bo tills jag hittar något eget.
Väl framme så skulle hon lära känna Poppi och Paddan men då fräste hon och gömde sig under badkaret. Sen i natt så kom hon in i mitt rum och la sig under sängen och och har nyss kommit fram.
Har kattlåda, mat och vatten på mitt rum så hon inte känner att hon måste lämna rummet nu i början.. Men nyfiken är hon allt

Annars. Natten.. jag slocknade rätt fort, klockan var väl runt 22:30 skulle jag tro. Blev väckt av Anneli vid 11-tiden och det tog ett tag innan jag fattade var jag var någonstans.. haha.. Men.. Nu, jag bor i Gnesta alltså, men har ju saker kvar i Viskafors och det lutar åt att vi hämtar det nästa helg.

Vilket känns bra, för jag vill inte åka förrän Pepsi vågar sig fram. Eftersom vi kommer vara borta typ hela dagen. Så Pepsis känsla av trygghet är viktig.

Nu ska jag dra upp persiennerna för Pepsi verkar vara nyfiken på världen. Sen ska jag nog koka upp lite vatten så jag kan ta mig lite kaffe. 

Känns konstigt att vara här. Jag har ju inte varit i Gnesta på evigheter. Men jag kommer trivas här, men kommer jag trivas att bo i Gnesta på heltid i typ flera år? Det märks.. Men vi får se. Men nu – Pepsi

Demoner

Posted: 3rd februari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Så här, det är fan inte rimligt att må så här. Men jag har inte tid att sätta mig ner och andas, att bara vara. Jag har för mycket att planera, att göra. Har varit så jobbigt under en Lång tid. Folk pratar om psyk till mig – men jag har inte tid. Det destruktiva, tankarna. Jag orkar inte.

Tårarna riktigt bränner, panikattackerna avlöser varandra och de destruktiva tankarna är höga. Riktigt höga. Jag får inte krascha mer nu, jag hinner inte.

Att skiljas är ingen dans på rosor. Skilsmässa, den vanliga kraschen, snabba förändringar, tankar på hur jag ska packa för att det ska bli rätt, så jag verkligen får med mig allt jag behöver när tåget går. Jag får inte glömma något viktigt.

Så såg jag idag att min sjukskrivning gick ut den 31 januari, så jag MÅSTE ringa Solhem på måndag så det blir gjort på en gång, så jag inte riskerar att få pengarna senare.. Får jag det så drar flytten ut på tiden ännu mer och jag kan inte kastrera Pepsi.

Det är så mycket ångest. Oro. Vem är jag?

Lättnad, oro, ångest, förvirring

Posted: 29th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Morgonen.. kyrkan, samtal om död och hopp. Idag är det 1 år sedan Alexandra mördades, och hon tillhörde vår församling, så vi pratade om henne.

Sen, en bra predikan med fin lovsång.. Sen på slutet fanns som alltid möjlighet till förbön och jag valde idag att gå in och få hjälp med att förlåta en man som gjorde mig väldigt illa för typ 20 år sedan, men som jag inte kunnat släppa. Men jag behövde få det gjort för att själv komma vidare.

Så efteråt fylldes jag av känslor av lättnad, ångest och förvirring. På ett sätt känns det skönt att ha fått det gjort. Sen efter det så avslutades predikan och vi minglade på kyrktorget och drack kaffe och pratade med alla som fanns.

Väl hemma så pratade vi lite om att jag ska flytta, tänker inte gå in mer på det, men än att säga att det är jobbigt med allt. Jag känner mig som boven som förstör. Inte för att det är mer synd om mig än om Bror, det är jobbigt för oss fast på olika sätt.

Nu sitter vi här istället och pratar om vardagliga ting, som att jag behöver mina Xanor som är slut som jag dessutom inte har råd att plocka ut, trots att de snart är typ gratis. Så.. jag får nöja mig med Lergigan som inte funkar mot ångest, inte för mig i alla fall.

Så här sitter jag, med ångest och inget kan göra åt det?

Kämpa och överleva. Inga dumheter. Det ligger 4 rakhyvlar framför mig på bordet, men jag ska inte göra något. Inget alls faktiskt.

Ska be han som fortfarande är min man att han kan ta Dipp på en promenad, för när jag mår så här, då vågar jag inte ge mig ut i mörkret. Så jag.. Jag tänkte röja lite så länge. Finns inte mycket att röja, så jag… Ja, vi får se.

Tacksamheten lever, men det går inte som planerat

Posted: 27th januari 2017 by Miss Manic in Uncategorized

Flytten. Jag är så klart tacksam för att jag får hjälp av min bror och hans sambo. Men jag är en ivrig filur, nu när jag vet att jag har en fräsch säng i källaren och ett rum som väntar på mig, då vill jag komma iväg nu. Inte så att det är jobbigt här hemma, vi är liksom inte osams som tur är.

Snarare tvärtom, han fick min ena vinterjacka och i utbyte mot den så fick jag något annat, så håller vi på med mycket saker. Jag har dessutom fått en matchtröja, så nu kan jag visa i Gnesta vad som gäller! Sen har jag vanliga Elfsborgströjor också.

Nå väl. Jag hade som första plan att flytta den 4 februari, men min bror kunde inte då, så nu är det framflyttat, minns inte om vi sa 11:e eller den 18:e, måste kolla upp det.

Om det inte blir den 11:e så ska jag på fest hos en vän som fyller 40 år. På ett sätt så vill jag komma iväg då, men samtidigt så vill jag träffa Emma. Men vi får se vad som händer.

Jag har packat saker som jag inte behöver, typ mitt porslin, tallrikar och sånt, muggar. Det har ju ändå legat i kökssoffan i en evighet. Har även tagit modet att packa ner vinterkläder, och kläder som jag kunde ha för typ ett år sedan. Med målet att komma i dom snart igen.

Har tänkt att packa om skivorna också, för det är inga handtag på kartongen de ligger i nu, så jag tänkte lägga dom i en riktig flyttkartong. Känns som att jag (och min bror) är de enda som faktiskt lyssnar på cd-skivor nu. Visst, jag använder ju Spotify och Youtube också.

Men men. Det är så det ser ut nu med flytten.

Annars då, igår var otäck, jag kopierar det jag skrev i en grupp igår.

“Akut!!
Jag sitter här med röst och synhallucinationer, uppmanas till att skära upp armarna.
Jag ser syner, hur armarna skulle se ut och röster som säger att jag ska göra det.
Kombinationen av detta gör att jag känner doften av blod, något som brukar lugna mig.
Be att jag klarar kvällen och att jag får sova gott i natt.
Jag är rädd.. Har varit fri från självskador i 2 månader.. Får inte falla igen….”

Jag skrev i “Bönehjälpen” och 79 personer peppade mig där, de skrev böner och skickade citat från bibeln.. Jag la mig tidigt, tog min ikon som hänger på väggen och somnade med den i min hand och taklampan tänd. Innan jag la mig så tog jag lugnande, men de hjälpte inte direkt.

Men, tillslut så somnade jag och sov till runt 09:10 i morse. Det var skönt. Sen när jag var ute med Dipp, vi var vid “Den dolda trädgården” så varvade hon mellan att gräva, tugga sönder grenar och rulla sig i löven så satt jag mest och tittade på henne, hon såg så lycklig ut.

Det var länge sedan vi var där, så hon var glad. Men mitt i allt så kände jag ett behov av att bränna mig. Men jag lyckades stå emot. Gick in på Youtube och lyssnade på peppande musik. Så, jag avslutar med att länka till en stor favorit när jag behöver pepp.