Varför så dyrt?

Jag vill börja med Allevo, inte för att gå på det hur länge som helst, men bara som en kick för att komma igång. När jag var inlagd nu så gick jag upp 10 kg på 5 veckor och det känns hemskt!! Bror säger dock att jag alltid går ner den vikten rätt fort.

allevoproduktene

Jag går alltid upp när jag är där, men då kan man inte röra sig på samma sätt, om man inte går fram och tillbaka i korridorerna hela dagarna. Och detta med vikten är jobbigt.. Jag köpte ju nya, fina kläder för någon månad sedan och byxorna får jag upp till halva låren, ett par kan jag knäppa, men de sitter sjukt illa.

Jag var nästan nöjd med min kropp innan, men nu. Jag hatar, hatar, hatar…

Nå väl. Ångesten pyr, denna morgon har varit märklig, upp och ner hela tiden, jag hänger liksom inte med… Men, jag sitter och mailar med en kvinna på facebook och det visade sig att hon bara bor 4 mil från Borås.

Vi pratar om vården och psykisk ohälsa och hur man blir dömd om man har psykiska besvär. Hon verkar trevlig, lätt att skriva till och det brukar jag inte tycka så här fort, så det var en trevlig omväxling.

Men men, nu blir det kaffe och cigg, sen måste jag pallra mig iväg till stan.

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Jaha, och nu då?

Sovit Lite bättre i natt, vaknar ofta men inte varje timme, men jag känner mig liksom aldrig utvilad när jag vaknar. Så jag tänkte att jag måste sysselsätta mig med något, men inget där jag riskerar att speeda iväg med typ städning så jag tömde tvättmaskinen och startade en ny omgång.

Sen satte jag mig och läste alla 1000 bloggar jag följer… Måste börja bli bättre på att kommenterade och ja, lite bättre har jag blivit. Jag får nästan dåligt samvete, det är så ofta folk kommenterar min blogg, men jag läser bara andras utan att kommentera.

Nå väl, idag ska jag tillbaka till psyk för att hämta saker som jag glömde där, sen få träffa Paula lite och hämta ut medicinerna. Sen vet jag inte. Skulle behöva städa här hemma, men jag vet att jag måste ta det lugnt, får bestämma att jag idag ska städa Bara köket, eller bara vardagsrummet.

Inte hela lägenheten för då blir det tillslut kortslutning och pulsen skenar iväg. Igår hade jag en vilopuls på 106 men efter vila och lugnande så sjönk den, men pulsen var liksom hård, kändes som att hela bröstkorgen pulserade.

Men jag hoppas att jag får må bättre idag. Den dagliga ångesten driver mig till vansinne.. Jag blir knäpp men jag vet verkligen inte hur jag ska lyckas stå emot allt. Har många olika destruktiva tankar. Men jag måste stå emot.

Jag sitter och pysslar med ett av de senaste såren, så fort jag sträcker armen så gör det skitont, så jag smörjer men en bra sårsalva och hoppas på under. Igår så skulle jag peta ner Pepsi då hon lekte med persiennsnöret, så sträcker jag på mig och det kändes som att såret sprack.

Det gjorde det dock lite för det kom fram typ 2 bloddroppar, sen var det lugnt, men ont gör det… Nå väl, jag måste igen länka till en blogg som ni måste läsa. Tryck på bilden!

e7017610fe1ca479ff7553f6bc78fb7d

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Humor

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

GUBBJÄVEL!

Ja, Mannen med den svarta hatten alltså. Trots medicin så växer han sig bara starkare och starkare för varje minut som går. Inte blev det bättre efter att sköterskan från psyk ringde, så fort hon frågade hur jag hade det så brast allt.

Så finns det folk som säger att det känns lättare när man fått gråta. Själv känner jag mig bara ful(are) efteråt, svullna och rödsprängda ögon och en snorig näsa. Hade väl varit värt det om man känner sig bättre efteråt, men inte ens det.

Så, nu har jag bestämt att Bror vill titta på melodifestivalen, för jag behöver pill i håret. Men först en cigg, mer lugnande och sömntabletter. Fan – jag måste få sova snart, blir galen… Vaknar varje timme nu för tiden.. Även om jag inte går upp varje gång, men jag vaknar lik förbannat och jag är trött på det nu.

Men nej. Sömn är för amatörer – eller inte.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

This is how it feels like

Ja, det kanske är en dag då jag kommer att bomba bloggen, men jag vet inget annat sätt än att skriva. Jag är besviken på de på avdelningen för de skulle ringa mig under Minst 3 gånger, men inte ett pip.

Inte för att jag kan hänga upp mitt liv på dom så känns det ändå. Jag blir inte bättre av att ligga inne, men jag mår inte bättre av att vara hemma. Hemma kan jag dock fly min ångest genom att städa som fan, men på psyk finns inget. Bara känna och det gör jävligt ont.

Men Paula tycker att jag ska ringa just för att jag mår som jag mår, men vad kan de göra över telefon? Typ inget. Igår flydde jag in i “gästrummet” när ångesten kom, precis som vi sagt att jag skulle göra, men det kände inte bra.

Bara ont. Men det är väl det som är meningen, att jag ska tvingas känna hur jag mår, Känna. Men va fan, visst att det kanske är det som är rätt i längden men det är jobbigt i nuet. Så svårt – det är svårt.

Har dock tagit behovsmedicin nu, hela jag skakar och pulsen skenar, kollade nyss och mätaren stannade på 102.

heartrate655

Sen en annan uppdatering som kom nyss, Paula sa till personalen att ingen har pratat med mig som det var sagt, så en sköterska ringde mig och enligt anteckningarna så var det mobila teamet som skulle ringa.

Sen var det samma sak igår, jag hade inköp med hjälp av boendestödet och jag kontaktade dom när jag blev utskriven så i förrgår kväll så skickade jag sms om hur det blir med inköp men jag fick inget svar, så jag ringde på igår morse och ingen svarade och de ringde inte upp heller trots att jag lämnade meddelande.

Så jag tänkte att jag får väl åka dit den tiden som var bestämd, men nej. Ingen där. Så, hur funkar allt??

Nå väl.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Är det för mycket begärt?

l-47446

Jag vet inte. Kraven är inte höga – tror jag. Är det för mycket begärt att må bra? Hur jag än försöker vända och vrida på allt så finner jag inte den rätta nyckeln. De få gånger jag hittar en nyckel till lycka, de smulas bara sönder när jag tar i dom.

Men sen då? Vad kan man göra mer? Idag är en dag, som började hemskt och inte känns det bättre nu. Smiter ut i köket för att Faktiskt gråta lite då och då.. Men vad fan hjälper det? Tårar är överskattat så jag kan sluta försöka.

Inget förändras för några tårar. Jag vill ut, men ändå inte. Ta kameran och gå, frågan är bara var? Samtidigt så vill jag vända upp och ner på hela lägenheten och riktigt skrubba den. Men av helt fel anledning.

Idag är ingen bra dag helt enkelt, fast jag minns inte när jag hade en bra dag, som var bra hela dagen. Eller ens 2 timmar. Jag försöker verkligen se det positiva, om allt jag har som många andra bara kan drömma om.

Att vara glad och tacksam för allt, men jag ser bara mitt mörker. Bara mörker och jag vet inte hur jag ska vända på allt. Var börjar man när allt bara är ett kaotiskt nystan? Vilken ände ska man börja med?

Det är inte mycket jag behöver, kunna krypa upp i soffan med en bok, titta på en film, ta promenader och även må bra när jag kommer in. Men ja. Jag vet inte. Jag vill inte sitta här, jag vill inte gå ut, jag vill inte sova – allt jag vill är att må bra.

Men jag har glömt hur man gör. Hur gör ni andra? Hur gör ni för att ta er upp igen efter en dålig dag? Ge mig tips tack. Jag har testat så mycket, men som sagt – fel nyckel.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

När allt går i kras

Drömmar, längtan, tro, hopp.

i_am_the_type_of-91021

Det gör så ont, så jävla ont. Men så är det väl, vissa ska plågas, vissa ska lida – frågan är bara vem som har bestämt det?! Inte fan är det jag.

Jag vill bara att det ska bli bra, att allt ska bli bra. Livet. Men det finns dom som säger att det kommer att bli bättre, det har de sagt i många år – men varför fortsätter jag då att falla?

Jag vet inte. Vad kan en liten skit som jag göra? Just nu ingenting. Inte ett jävla skit, jag vill kunna bestämma över mitt eget liv, men det gör jag inte. Jag styrs av Mannen med den svarta hatten. han styr mig och jag orkar inte ens försöka längre.

Han får som han vill. Bara så. Men jag önskar annat. Önskar. Vill.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Låter bilden tala

Orkar inte – Just help me to cry

20131128221501470781793_sbig

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

No matter what…

I morgon är det jag som gör stan osäker, eller inte stan, men en inplanerad vandringsled, vet inte hur långt jag ska gå, men jag måste ut – bara ut, sen måste jag till Sjukhuset och hämta saker jag glömde.

Men nu. Ljuset skimrar och doften sprids. Jag borde njuta, men jag kan inte. Inget. Dagen började hyfsat, sen åkte jag till Ica och någonstans där vände det. Gick sen in i gästrummet för att tillåta mig att känna min ångest.

Först var det ju tänkt med sovrummet, men jag vill inte förknippa det med ångest, så jag valde det vi har som gästrum. Så där låg jag, men nallen och ett tråkigt block vid min sida… Fick även ner några rader, så – jag antar att det bara är att fortsätta så.

Men det gör ont, fruktansvärt ont. Men vem bryr sig? Inte jag, tror jag.

Men, jag orkar inte kämpa längre, så nu blir det nattmedicin så jag kommer upp vettig tid i morgon så jag kan göra mina planerade saker. Men, vi får se. Jag kanske inte alls har någon lust i morgon. Det märks.

Men det blir så ibland – inplanerade saker blir ändrade, då tar man det en annan dag. Men nu har jag planer. Så det så.

Sen en tråkig sak – Borås bästa och roligaste busschaufför har dött. Vem ska nu erbjuda kaffe på resan? Vem ska nu skoja med alla som kommer på?

mehmet

Vila i frid Mehmet. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

what am I doing

Rädsla, osäkerhet, minnen – allt kommer över mig, helt och vilt. Vad gör jag? Varför gör jag vad jag gör? Varför allt mot mig? Varför alla känslor? Bättre att stänga av helt. Eller? Jag vet inte, vad är rätt och vad är fel?

Nå väl, i morgon ska jag på en liten utflykt, vet bara inte var, det märks, jag åker dit näsan pekar – typ. Just nu. Nej, jag orkar inte – måste sova, måste blunda, måste glömma.

Frågan är bara hur?

20130913-092610c005b60e14efac6755174df8fc9420ecquotes fear (2)

Publicerat i minnen, Rädsla | Lämna en kommentar