Kaos, bara kaos

kaos

Jag sitter här och undrar vad jag gjort för nytta idag. Att jag tvättat, hängt tvätt, röjt upp i köket, varit ute med Dipp och dammsugit – det känns inte nog, jag måste få det rent. Jag måste torka golven men jag orkar inte.

Försöker trösta mig med att kvällen inte är slut än. Jag hinner, men jag vill bara lägga mig ner och gråta. Gråta ur all ångest och frustration. Allt. Känslor. Känslor för allt som rör livet.

I morgon, då är jag hembjuden till en kvinna som gick i DBT samtidigt som mig. Det ser jag fram emot idag, men man vet aldrig vad jag känner i morgon, men jag siktar på att komma iväg. Hon bor på samma ort som mig, så det är bara till att gå.

Annars. Våra cigg är slut nu, så vi måste sluta röka. Vi tänkte sikta in oss på att bara snusa, men snart är snuset slut. Allt är slut och det oroar mig.  9 dagar tills vi får pengar. Jag ska hämta medicin på Solhem på måndag och jag sitter mest och undrar hur lång tid det tar att gå dit.

Det är ju bara 14 km så vad kan det ta? 1½ timme? Räcker det? Vi får en ekonomisk gåva av henne jag ska till i morgon, så då kan vi köpa hundmat i alla fall.

Fan. Jag hatar detta liv, ständigt utan pengar. Och nej, jag menar inte att tigga, berättar bara hur det kan se ut när man är sjukskriven och har kronofogden i röven.

Jag vill bara ge upp allt. Bara… Hej då!

Inte bara för ekonomin, utan allt. Det är för mycket som jag inte kan hantera.

Kom på att jag har ECT på måndag också. Måste ringa sjukresa och se om jag kan få det på faktura. De på psyk sa att jag ska ringa själv. Så ja, jag får väl leta upp numret och ringa, då behöver jag bara gå när jag ska hem. Det är bra.

Se det positivt – jag lär nå 10.000 steg i alla fall… Yey

Allt vore lättare om…

apa

…Om jag visste vad jag ville, vad som är rätt och vad som är fel. Jag grubblar sönder min hjärna och jag undrar – om jag visste vad som var rätt, skulle jag må bättre då? I nutiden så är det så mycket ångest. Men jag vet inte vad jag i så fall ska förändra.

Livet. Dåtid. Nutid. Framtid.

Hur var mitt liv menat att bli?

Jag klarar inte vad som helst

Jag andas, det är en kamp men jag gör det, det gör ont och det känns som att jag får anstränga mig, varje andetag. Inte bara bildligt, utan det är så. Inte varje dag. För någon dag sedan så var det riktigt jobbigt, jag fick verkligen kämpa och jag vet inte vad det beror på.

Kanske något fysiskt, eller “bara” pga ångesten. Det var en jobbig dag då minns jag. Men jag överlevde. Jag klarade dagen.

muagdc6g4zfbb5dlluew

Det. Ångesten. Det har varit jobbigt bra länge nu. Härom dagen kände jag nästan för att frivilligt ringa psyk, inte för att åka in utan för att bara få ur mig en massa. Just nu vill jag ännu mindre belasta Bror, för han håller på att sätta ut en medicin och har jobbiga utsättningssymtom.

Så jag vill inte vara till besvär. Inte nu. Därför tänkte jag ringa psyk, men jag tänkte att jag skulle avvakta. Jag är så rädd för att fel person ska svara, jag klarar verkligen inte henne. Jag vet inte vad jag skulle göra om hon svarade. Lägga på gissar jag på.

Lägga på, vänta ett tag och ringa igen och hoppas på bättre tur. Sen, suicidala tankar, sen de “snällare” tankarna, snällare men ändå destruktiva. Jag har inte gjort något, men nog fasen finns tankarna där. Säger jag annat så ljuger jag.

Livet. Sen en stark oro för en person som står mig nära, hen är ute på hal is och det oroar mig något enormt. Mina starka känslor och nu dessa. Fick höra av hen i morse att jag inte behöver oroa mig, men jag gör det ändå. Och alla andra runt denne person.

Nu måste jag slänga in ett, Det är bra att ordet “Hen” finns. Så ja, jag använder det ibland och det tänker jag fortsätta med.

Men nu. Tror jag ska fixa lite kaffe. Sen sätta igång. Inför idag har jag skrivit ett schema över vad som behöver göras. Så, här är det;

  •  Gå ut med Dipp
  •  Ring om sjukresa till och från sjukhuset
  •  Vik tvätt
  •  Släng in en ny maskin
  •  Plocka undan i hallen
  •  Dammsug
  •  Torka golv

Så ja, det finns att göra…. Men nu kan jag inte för jag fick just en Pepsi i knät, älskade, bästa katt. Hon är helt underbar. Hon har varit hos mig hela tiden sen jag blev utskriven från psyk. Kanske betyder att hon har saknat mig ändå. Mattes lilla tjej ♥

Bloggtips

En vän till mig har börjat blogga för att få ventilera sig lite. Hon är som jag en deprimerad kvinna och hennes man fick ett hjärtstopp för inte så länge sedan och då fick han en hjärnskada. Så det är vad hon skriver om just ju.

Ni vet vad som gäller, klicka på bilden så kommer ni till henne

e7017610fe1ca479ff7553f6bc78fb7d

Var bor lyckan? 

Denna ångest,  denna depression.  Mitt liv,  min vardag. 

I morgon ska jag på ECT och sen hämta mediciner,  gå till pantbanken för att lösa om våra saker och sen till Ica för att handla. 

Har hela 200:- att handla för men det blir till Dipp.  Sen är det slut typ. Så less på detta nu. En ekonomisk kamp varje dag…  Vecka ut och vecka in. 

Jag vill kunna köpa något till oss också. Gäller att handla smart för det är sista gången vi kan åka till stan. 

Vissa dagar kan jag låna busskort av en bekant. 

Men men.  Nu ska jag lägga mig och försöka sova. Inga Imovane ikväll eftersom jag ska på ECT i morgon och då får man inte ta dom. 

Eller om det krisar,  då får man antidot. 

Men,  jag pyser nu 

Nyfriserad 

Var tvungen att jämna till håret och då blev det per automatik kortare.

Men jag trivs,  det gör dock inte mannen.  Men han har ju sagt att jag gör som jag vill och nu har jag gjort det.

Får se hur länge jag väljer att vara snaggad, men ja…  Hade ofta så här kort innan och jag gillar det.  Så ja,  vi får se

Drygt en vecka

Varit hemma drygt en vecka nu, skönt på ett sätt men samtidigt så känner jag en enorm stress. Det är ju ändå adventstider och då ska man göra så mycket hemma då. Jag har plockat undan allt som låg i vägen, vikt tvätt, tvättat, hängt tvätt, dammsugit, bytt gardiner och bäddat rent.

advent_candles_2_1920x1080

Känns ändå som att något fattas. Vi måste även röja i garderoben och ställa in lådan med julpynt som inte ska användas. Problemet är bara – ångest. Jag orkar inte mer, jag har gjort mer än jag orkar redan men samtidigt, vi måste ju göra något så det blir fint.

Men veckan då, den har varit jobbig. Jag har gjort lite åt gången och sen satt mig och vilat i  fåtöljen, så fort jag satt mig så kommer Pepsi och lägger sig i mitt knä. I skrivande stund så ligger Chips på fotpallen och vilar emot min fot.

Igår väckte hon mig genom att dra med tassen längs min kind, med klorna ute men hon drog så försiktigt, sen spann hon så otroligt mycket.. Sen slickade hon mig på mitt ögonlock. Älskade lilla Chips.. Hon är för go. Ska alltid ligga uppe vid huvudet när man ska sova.

Nå väl. Nu ska jag egentligen vila, men jag ska kolla om tvätten är ordentligt torr och i så fall så viker jag ihop det och laddar en ny maskin.

Behöver vila, men tiden räcker inte till.

Där rök håret 

Jag behövde göra något drastiskt,  men utan att vara dumt.  Jag var nära att skada mig där hemma men jag klippte mig istället. 

Don’t kick me down

Jag ligger här,  ångesten pulserar i min kropp.  Ibland känns det som att någon hjälper till. 

Jag är rädd!  Rädd för livet och allt vad det innebär.  Idag, fredag,  kanske blir den bästa utskriven.  Men de andra är kvar. 

Men nu,  jag är trött.  Sover illa och drömmer mardrömmar,  vaknar med oro i kroppen. 

Men,  snart är min tid här över. Tror att jag blir utskriven i veckan som kommer,  har ECT på måndag och blir nog utskriven efter det. 

Sen boendestöd på tisdag men tid vet jag inte.  Kommer bli fullt upp nu,  boendestöd 3 gånger i veckan,  hämta mediciner 2 gånger i veckan och terapi 1 gång i veckan. 

Känns som en tuff start,  men bara att gilla läget.  Men nu,  sova lite.  Bara så 

Stupet framför mig 

Jag faller,  djupare för var dag som går. Jag vet inte vad jag ska göra längre. 

Har målat idag men tappade koncentrationen. Sen var vi ett gäng från avdelningen som tog en promenad. 

Sen har jag inte gjort något mer,  funderar på att gå ut och röka igen. 

Sån oro i mig nu,  jag blir skvatt galen. 

Ja,  röka