Vill, men är för feg

Vaknade, ångest och vårdcentralen. Så startade dagen. Sen har jag försökt bli av med ångesten utan mediciner men nej – det är helt omöjligt. Började kolla i garderoben efter allt som vi packat inför en tältning. För ikväll ska det ske.

Allt vi verkligen behöver finns hemma. Men, jag har ångrat mig. Jag vågar inte. Jag vill men ändå inte. Jag är så trött på allt som rör ångest. Varje dag nu, i 1,5 år drygt. Ångest och självskadetankar.

Ska då jag tälta? Tänkte att jag drar ikväll, men så kom jag på att Bror är förkyld och då är det rätt onödigt att gå en långpromenad för att sen tälta. Så vi får skjuta på det. Hade jag inte haft min ångest så hade jag gått själv.

Men jag är styrd, eller jag tillåts bli styrd. Vad vet jag.

Nu blir det kaffe och cigg i mängder. Sen vill jag ha Pepsi. Drickan alltså

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Snabbpresentation

edb556115f6d0e28d91d5e8c8831a84e (1)Jag fick en underbar nalle av Ninja för något år sedan men den hade då ett namn som jag aldrig lärde mig. Sen gjorde jag ett test på Facebook och fick detta svar som ovan. Då bestämde jag mig!

Sen en gång när jag blev inlagd så glömde jag Miniel hemma och gick tillsammans med Paula för att handla och hittade då en nalle som jag köpte där, den fick heta Paul, eftersom Paula var med :p

Han är jättefin och så, men inte som Miniel, som är mer mjuk liksom. Men jag måste visa upp dom. Miniel t.v och Paul t.h

Miniel & Paul

Miniel & Paul

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En utmaning väntar

sluta-rka_48228495_131791366

Vi har pratat om att sluta röka – denna gång för både hälsa och ekonomi. Bror sätter inget datum utan han tar dagen som den kommer. Han röker inte alls lika mycket längre. Jag behöver dock ett datum, lättare att tänka klart liksom.

Så, för drygt 3 veckor sedan så sa jag att jag ska sluta den 1 augusti och ja – det är i morgon. Jag kommer inte döma mig om jag faller, för rent psykiskt så är jag ett vrak nu och då röker jag mer. Men jag vill försöka.

Jag tänker dels på pengar; 1440:-/månaden (17.520:-/år) skulle bara Jag spara, om jag räknat rätt vill säga. Jag vet vad jag ska göra med pengarna. Dels en resa till min familj, sen en liten hemlis som stannar mellan mig och mig 😉

I samma ögonblick du slutar röka börjar din hälsa förbättras. Det spelar ingen roll hur länge du har rökt det lönar sig alltid att sluta röka.

Efter rökstopp:

  • De första 20 minuterna
    Blodtryck och puls återgår till normala nivåer.
  • De första 12 timmarna
    Syrenivåerna i blodet når normala nivåer och risken för hjärtinfarkt börjar redan minska.
  • Efter 24 timmar
    Kolmonoxid har eliminerats från kroppen och lungorna börjar rensa ut slem, askpartiklar och andra slaggprodukter från rökningen.
  • Inom 48 timmar
    Det finns inte något nikotin kvar i kroppen och smak- och luktsinnet har förbättrats avsevärt.
  • Inom 72 timmar
    Det kan bli lättare att andas och du får mer energi.
  • Efter 1–3 månader
    Blodcirkulationen börjar förbättras.
  • Efter 3–9 månader
    Lungkapaciteten ökar med 5–10 %.
  • Efter 5 år
    Risken för hjärtinfarkt har halverats jämfört med personer som fortfarande röker.
  • Efter 10 år
    Risken för lungcancer har sjunkit till hälften jämfört med rökare och risken för hjärtinfarkt är samma som för personer som aldrig har rökt.

Så ja… jag ska försöka, även fast jag vet att det kommer att bli tufft. Men försöka, det är dags för det nu

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Bildbomb ikväll

För att förklara dagen.

image

image

image

image

image

Jag försöker få ur mig känslor, men jag är bara så trasig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bara vidrig ångest

Jag var fri i nästan 2 dagar, de dagarna hann jag tänka att “äntligen börjar jag känna av Litiumet”. Men det var inte längre. Ångesten är tillbaka med stormsteg, jag har tagit lugnande men inte fått någon effekt av det.

Gick ut med Dipp, tog vägen bort till affären och handlade, satt sen vid klockorna och väntade på att det skulle sluta regna. Det var mysigt att sitta där, under tak och höra hur det smattrade på trätaket.

Men ångesten var där också, men så fort vädret lättade så blev det raska steg hem. Satt här en stund, bloggade om anhöriga till psykiskt sjuka och sen tog jag tag i tvätten och började torka lister och dörrar. Men ångesten skrek att jag skulle sluta.

Så, till köket, ta en cigg och försöka att andas. Såg all röra på bordet, ett fint fotoalbum med filtomslag och svarta blad. Där ska foton från bröllopet in. Har tyvärr inte tillräckligt många kort framkallade om man tänker på antalet blad.

Första sidan är bara text, där det står att det är vårt bröllop och datum, sen bilder och efter det så ska jag skriva gästerna som var där och sista sidan blir bröllopspresenter.

Men, jag skulle ta det nu – men även där säger ångesten nej. Kroppen skriker sängen men hjärnan skriker aktivera dig! Då är det svårt, vad man än gör så blir det fel. Så ja… Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Tänker mycket på korttidsboende. Det kommer bli ett i Borås, väldigt centralt och max 1 minut att gå till Berggården. Då kanske det blir lättare att ta sig dit. Det är någon form av utredningsplats, de ska väl se hur mycket hjälp jag behöver för att få saker gjort och att göra det i ett normalt tempo.

Inte totalsanera lägenheten varje vecka, eller när ångesten blir för stark, det är ju så jag gör nu. Tanken är att jag ska städa men eftersom att det är ångesten som är med och bestämmer så blir det nästan mer rörigt än vad det var innan.

Alltså. Jag klarar inte av att leva. Jag gör inte det. Det gör bara så ont och det känns som att det bara är meningslöst. Allt är meningslöst.. Det känns bara som att hur mycket jag än försöker så blir det inte bättre. Jag sliter i onödan.

11752641_10153510602356323_6037339787182209733_n

Visst, nu efter tillsägelse från både avdelning och mobila teamet så har öppenvården fattat att jag är i stort behov av hjälp. Jag klarar mig inte på egen hand längre. Det går inte. Sen mitten på januari så har jag 11 inläggningar + ett besök på akuten men då fick jag åka hem. Sen var jag inne 2 gånger i december, så totalt 13 inläggningar på 7 månader.

Tycker att det säger en hel del just nu. Det är sjukt, men jag kan inte mer, orkar inte mer, vill inte mer. Har försökt leva normalt i snart 36 år men misslyckas. Nej, jag ska inte ta livet av mig. Ska inte ens skada mig lite trots att det är vad hjärnan ber mig att göra.

Självskadetankar. Jävligt höga just nu. Riktigt höga. Så, mer piller och sängen.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Men anhöriga då?

I måndags när jag skulle till min terapeut så ville både jag och Bror att han skulle vara med, men han hade inte möjlighet att vara med från start. Han kom när vi hade 15 minuter kvar drygt. När Kristina nämnde korttidsboende så vänder hon sig till Bror och frågar hur Han mår, hur Han klarar av vardagen när jag mår så här.

Hur Han tänker gällande korttidsboende. Han blev inblandad och det var helt nytt för honom. Han blev nästan rörd till tårar. När det gäller mig så är ju han så van vid att vården utnyttjar läget att han är sjuksköterska, så han kan ta hand om mina mediciner.

Men inte nu. Kristina vände sig till honom och det är något som egentligen borde vara en självklarhet. [Nu riktar jag detta inlägg enbart inom psykisk vård]

Att vara förälder, syskon, partner eller nära vän till någon som mår väldigt dåligt är inte lätt att bära. Ta mina föräldrar först. De vet att jag mår dåligt, att jag blir inlagd, att jag självskadar. De skulle kanske behöva Lite stöd i just självskadebiten.

Vi som självskadar tycker (oftast) att det är jobbigt att prata om, att förklara hur och varför man skadar sig, men anhöriga blir ju lidande. “Min dotter mår så dåligt så att hon skär sig, hur ska jag hantera det? Bemöta henne när jag ser alla ärr? Ska jag säga något eller låtsas som att det regnar?”

Såna saker. Jag vet att det finns anhöriggrupper på vissa orter, för jag tror att även anhöriga skulle kanske behöva någon att prata med, om att vara just anhörig. Vissa har tur, de söker sig till kyrkan och pratar med en diakon.

Men sen finns det folk som inte vill ha med kyrkan att göra, men vad finns då?. Att leva tillsammans med en “sån som mig” kan inte vara lätt. Bror försöker nå fram, försöker tränga sig in för att nå mig. Men det är svårt. Känslor är inget man ska känna eller visa. Särskilt inte starka negativa känslor.

När jag självskadar, just då tänker jag inte på någon alls, tänker bara på att göra vad som måste göras. Men sen, när ångesten lättat och jag kommit “tillbaka” så kommer dels ångesten för att jag skadat mig, men skammen – skammen inför min familj.

Det brukar ta några dagar innan jag ens vågar titta på Bror, för jag skäms. Inte skam som i att jag ångrar att jag förstört mig för i min värld så fick jag det jag förtjänade. Men jag vet att Bror, mamma, pappa, pappas fru, syskon, syskonbarn och vänner – de blir oroliga. Tänk om det skulle gå riktigt illa någon gång.

Det är sånt som ger mig dåligt samvete. Att jag får en massa ärr bryr jag mig inte om….

Tänk steget värre. Någon tar sitt liv.. Där brister det totalt, det är anhöriga själva som får leta upp stödsidor på nätet. Kanske att vården hjälper till ibland, men allt för ofta så blir den anhörige ändå ensam med sin sorg och sina frågor.

Så, bara tankar.. Strax dags för ett inlägg om mig, mitt mående, mina dagar och tankar. Men först ska jag hänga tvätt och starta en ny maskin. Men eftersom jag dammsög och torkade golven igår så funderar jag på att torka av lister och dörrar. Det behövs.

Sen måste skåpen städas ur också, men det är faktiskt inte mitt jobb, men jag kanske gör det ändå. Troligen inte. Men jag kan inget lova

 

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Ska det vara så svårt?

Total har jag gått i DBT i 20 månader och intensiv-DBT i 10 veckor. Man ska lära sig att tänka rätt och bli mindre impulsiv. Som denna bild;

wisemind-inre-visshet-glominteattandas

Jag är mest i den vänstra delen. Agerar först, tänker eventuellt senare. Jag tittar på cirklarna och tänker att det borde inte vara så svårt. Vi fick lära oss att vi skulle tänka på wisemind varje dag, vid varje tillfälle så ska “kartan” upp. Så man inte säger fel, köper för mycket, dricker eller äter för mycket.

Allt sånt. Vi har även gått igenom de andra modulerna, men just denna med wisemind, den är så självklar för andra men just nu omöjlig för mig.

Ska livet vara svårt? Är det någon som har Min karta över Mitt liv?

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Brutalt överfallen av Angst

Vaknade rätt skapligt idag, tömde diskmaskinen, fyllde med nytt, startade tvättmaskinen för att sen hänga på tork. Sen ut med Dipp. Skulle dammsuga och torka golv, men ångesten gav mig ett hårt slag i magen, jag vågade inte slappna av så det blev kaos i skallen på mig.

Så i med Temesta & Lergigan och ut med Dipp. Vågade inte vänta för tänk om ångesten blir värre… Så jag drog direkt.. Det var skönt ute, har regnat hela dagen men det var uppehåll när vi var ute. Men jag blev dyngsur om fötterna ändå. Vi har ju vår väg där Dipp tycker bäst om att bajsa och där är det både gräs och växter som är från 3 dm och högre.

Men, hon vill ju gå där, så ja. Alla gympaskor har ju sånt typ nätliknante tyg så minsta lilla fukt så är fötterna blöta. Men jag får komma ihåg att ta fram gummistövlarna till nästa runda. Den lär dock bli kort för från 17-tiden och framåt så kan vi vänta oss åska och då är jag helst inte ute.

Konstigt nog så bryr sig inte Dipp så mycket, men kommer det fyrverkerier, minsta lilla pip så blir hon livrädd.

Nå väl. Jag ska försöka få lite mer gjort här hemma, ny tvätt ska startas för vi har inte haft tvättmedel så vi måste komma ifatt nu känner jag.

Förresten, vi har ju fått kort framkallade och förstorade från bröllopet av Emma, vi fick då även ett album typ i filt med läderremmar man stänger den med. Det har jag påbörjat idag. Har velat länge men känt att minsta motgång så skulle jag inte klara det.

Men jag har bara skrivit på första sidan med namn och datum, sen ska bilderna in och längst bak ska jag skriva gästlistan och även en lista med presenter vi fick av även folk som inte var med.

Så jag var tvungen att läsa blogginlägget om just Dagen med stort D

Men, innan jag lämnar datorn så ska jag skriva lite fototeman. Jag ska försöka komma ut varje dag, inte länge men så jag tar några bilder under ett specifikt tema. Så nu ska jag fixa ett “schema” typ.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Idag

Boendestöd, terapi och prat om ett nytt korttidsboende. Orkar inte behöva vara så beroende av folk för att överleva.

Men jag ska sova nu. Måste sova. Och visa att jag lever typ

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Vill säga hurra

23-24 juli var vi ute mycket, jag och Bror först, men bara några timmar eftersom vi hade Dipp hemma, men i fredags fick hon följa med, vi skulle bara gå från ändhållplatsen vid Sjöbo och längs Viskan, till Almenäs och sen så vi kom tillbaka till var vi började. Bara ni i Borås förstår. Kan försöka hitta en karta.

Men, vi gick och insåg att vi skulle missa sista bussen hem så vi gick lugnt runt och hade då sagt att vi skulle sova hos svärmor och sen åka hem till katterna direkt på morgonen. Så, vi gick och gick. Som vanligt tog jag mycket bilder och resultatet finns i min fotoblogg som du hittar via bilden.

DSC_0072

Min snygga man

Torsdagen var en toppenbra dag, jag njöt av att vi kom ut så här, då gick vi från stan och sen i princip resten av vägen som vi sen tog på fredagen. Det var skönt, inte för varmt och inte för kallt, lite sol men mest mulet.

Fredagen var mer sol, vi hade med oss en stor termos med kaffe, sen till Dipp så hade vi full utrustning, halti, munkorg, halsband, sele, koppel, flexi och handduk. Hon har ju (haft) problem med vad vi tror är vätskeeksem som vi har pudrat med potatismjöl och det har hjälpt.

Hon har nästan ingen klåda kvar så nu är det bara pälsen som ska växa ut igen. Men, vi lät henne bada när vi var iväg, vi släppte henne lös och hon lekte mycket men sen var det även simma lugnt som gällde.

Vi kom till svärmor vid 22:50 så vi satt och pratade en stund sen gick vi och la oss, Dipp var helt utmattad, det var så kul att se henne för hon hade verkligen kul!! Så det får bli mer såna promenader.

Men, jag dalade, rätt fort. Mår just nu inget vidare, men har gjort något jag inte vågat innan… Jag ringde till Jonna. Vi pratar ofta på Messenger men prata på riktigt har jag inte vågat, men sen fick jag ett ryck och ringde.

Vi pratade i 45 minuter och det kändes aldrig som att det var första gången.. Det var mer som att prata med någon som man ofta pratar med. Skoj skoj :)

Sen har jag dammsugit och skulle torka golven men har inte orkat det än, gör det senare.. Skulle behöva skura lister och sånt också.. Det är nosavtryck på dörrar och dörrlister och fönster. Sen damm på listerna och ingen ork i kroppen.

Nå väl. Det kanske kommer om/när jag väl sätter igång.

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer