Obsessive-Compulsive Disorder

  • Dysmorfofobi 

    (BDD) (engelsk akronym för Body Dysmorphic Disorder), kroppslig dysmorfofobisk störning, en psykisk störning som innebär “inbillad fulhet”.Störningen innebär att man har en bild av sig själv som inte stämmer, samt att man lider extremt mycket av sitt utseende, i så stor utsträckning att det sociala livet blir lidande.
    Oftast ter sig detta i extrem utseendefixering, och ibland till följd av social fobi. En av ca 100 utvecklar sjukdomen dysmorfofobi (BDD).Därmed kan man säga att dysmorfofobi (BDD) är en ganska vanlig sjukdom. Syndromet är lika vanligt bland män som hos kvinnor. Det finns hypoteser om att mellanbarn drabbas mer än andra syskon, men det finns ingen forskning som belägger sådana fakta ännu.

    Vanligtvis föranleder syndromet att “ritualer” formas, till exempel att man utför olika skönhetsbehandlingar, tränar onormalt mycket, brukar anabola steroider, gör plastikoperationer etc. Vissa drabbade anser sig “beroende” av just plastikkirurgi. Även övrig kroppsmodifikation, som t.ex. tatueringar, är inte ovanligt.

    En person med BDD kan ofta tyckas ha mist förmågan att se helheten i sitt utseende. och istället upplever att utseende består av en massa detaljer. Vissa detaljer ärman nöjd medan andra är “defekta”, och dessa “defekter”blir det enda man själv seroch tror att andra ser och äcklas av. Det tjänar ofta inget till att försöka få en person med BDD att inse att hon/han ser normal ut.

  • Ofrivilliga tankar /tvångstankar – Ofrivilliga tankar /tvångstankarDe ofrivilliga tankarna är återkommande och ihållande tankar, impulser eller fantasier. Dessa upplevs som inkräktande, meningslösa och orsakar kraftig ångest, skräck eller obehag. De ofrivilliga tankarna kan dyka upp i vilka vardagliga situationer som helst. Exempel på ofrivilliga tankar är; tänk om det börjar brinna, tänk om jag får aids, tänk om min mamma dör eller tänk om jag har slängt något viktigt.
  • Ritualer /tvångshandlingar – Ritualer utför en person med OCD för att lindra eller för att förhindra obehagskänslor eller för att förhindra en fruktad händelse.Ritualer kan handla om upprepade beteenden (exempelvis handtvätt eller upprepade kontroller av kranar, lampor, spis, kaffebryggare etc innan man går ut). Ritualer kan också vara mentala (bara i huvudet) och bestå av räknande, ramsor eller andra magiska tankar. Undvikande av situationer som ger tvångsimpulser kan också ses som en ritual.

    Att be andra om försäkringar om att saker är rätt utförda eller att man inte nuddat något smutsigt kan lindra för stunden, men leder lätt till att samma fråga upprepas i det oändliga.i-can-t-keep-calm-i-have-o-c-d

A-brunnar är farliga, jag vägrar att gå på dom, Bror och Dipp får inte heller kliva på dom och om de gör det så är det klapp på ryggen 3 gånger.

Stolpar, om man går i par eller grupp så måste alla gå på samma sida av stolpen, annars händer det något, det mest lindriga är att man blir väldigt osams. Men det kan även bli värre saker beroende på vilka som går.. Är det jag och Bror så måste han vara den som backar till “rätt” sida, jag får inte ändra mitt sätt att gå.

Bussen - att sitta på motsatt sida av busschauffören är ett måste. Måste jag sitta på samma sida som chauffören så står jag helst, men ibland utmanar jag den delen men bara om Bror är med.
Att sitta på samma sida = olycka, då med allvarliga skador/dödsfall. Inte nödvändigtvis någon i bussen, det kan även vara någon i familjen eller en vän.

Om något ska ut och resa så får jag panik, kan inte sluta tänka på det eller slappna av förrän personen är hemma igen, för Tänk om något händer – en olycka eller så. Det är även jobbigt att prata i mobilen med någon och samtalet bryts för att batteriet måste laddas.

Att somna osams är det värsta jag vet, för tänk om personen man är osams med dör i sömnen, då kommer man Aldrig kunna reda ut det som orsakat osämjan..

Sen under vintern, jag åker inte hemifrån utan spypåse, handsprit och en flaska vatten. Det går liksom inte. Jag försöker utmana mig själv, men just påsen kan jag inte släppa, det går liksom inte.

Det för att jag har kräkfobi (emetofobi). Så ja, jag lever med en massa ritualer. Om både jag och Bror åker hemifrån så är jag livrädd när vi sitter på bussen hem, värre och värre ju närmre vi kommer, för tänk om vi ser hur det brinner i vår lägenhet, hur lågorna slår ut genom fönster och balkong. Djuren. Vi har ju djuren.

Kaos, det är jobbigt, riktigt jobbigt men jag kan inte styra allt. Jag försöker men det är svårt.. Så, har du någon tvångstanke? kanske inte så de styr ditt liv, men något du ofta tänker på?

FINNS MER ATT LÄSA HÄR

Publicerat i ångest, djur, familj, fobi, kampen, känslor, oro, psykisk ohälsa, Rädsla, svårigheter, tvångstankar, vänner | Lämna en kommentar

Så har sömnen kommit

Igår, jag somnade runt 22:30 tror jag, vaknade vid 7 och gick upp för att fixa kaffe och i väntan på att det skulle bli klart så gick jag och la mig hos pälsbollar och make, somnade om och vaknade vid 10!!

Så skönt att få sova, det var liksom inte igår om man säger så. Men nu känner jag mig okej. Var ute med Dipp i skogen för ett tag sedan, så hon lekte loss med sin pinne och när jag väl fick henne att gå vidare så dök det upp en katt.

Dipp fick fnatt och jag höll på att halka för det är riktigt blött ute och då ha en hund som drar när man står på blöta löv.. Ja, ni förstår…

Men sen utöver allt det så håller jag fortfarande på att tvätta – har mycket att ta igen, plus att vi har en ny pälsboll som vill markera revir, så det är ju inte direkt mindre tvätt om man säger så, men hon är underbar ändå. Men, nu har jag inte tid att sitta här, ska vika tvätt…

Vet inte, har ju designat om bloggen, ser det okej ut eller vad anser ni? Vill även att ni ska vara nöjda, så kom gärna med förslag. Headerbilden tog jag i en skog i Småland, men bakgrunden? Ser det okej ut?

Sen denna…

1782053_743275365747568_9097988448052552563_n

 

Publicerat i allmänna tankar och känslor, Allsvenskan, djur, fotografier, glad, hemma, känslor, Pepsi, sömnen | 2 kommentarer

Saknad?

Fick en kommentar av Emma, hon undrade hur jag mådde just för att jag inte har bloggat på ett tag. Känns fint med en sån kommentar måste jag säga, det måste på något sätt betyda att jag har något att framföra :) Jag har inte mått bra för fem öre, var en kaotisk helg och vi fattade beslutet att inte hänga på Facebook så mycket och för att lättast undvika det så har jag haft datorn avstängd.

Sen detta med att blogga genom mobilen känns mest besvärligt eftersom det blir så pilligt på något sätt, plus att det blir svårt att se hur texten ser ut, jag vill gärna få en bra överblick över det hela. Men jag ska försöka bättra mig. Men jag ska försöka att bara sätta igång datorn för att blogga, kommer förvisso vara på Facebook i mobilen, men det blir inte lika mycket då.

Ska försöka hitta vettigare saker att göra. Vi har bestämt att vi ska göra små utflykter när det är fint väder, gå längs olika promenadleder som finns på många olika platser. Vissa sjöar är inte så stora så då ska vi gå runt sjön och bara ha en massa fin kvalitetstid tillsammans. Gå, ta med kaffe och kamera och bara vara.

Jag har mycket lättare att prata när vi är ute och går.. Sen, apropå kamera – jag tänkte först ta med den i morse men gjorde inte det vilket jag ångrar. Det var ju dags för DBT idag och vi startar varje gång med medveten närvaro och det är ofta så att vi ska sitta runt bordet och blunda medan ledarna berättar om saker vi ska tänka på och om man börjar tänka på annat så ska vi styra tillbaka tankarna till här och nu.

Men idag gjorde vi den utomhus, vi skulle gå två och två, prata och visa att vi lyssnar på varandra, något som jag tycker är svårt för jag lyckas alltid tappa fokus och missa allt vad folk säger tillslut. Men så gick vi förbi en liten sjö och dimman låg så fint över vattnet och då hade jag velat ta en bild över det hela.

Hade visserligen kunnat med mobilen, men det blir svårt att få en tillräckligt bra bild på det sättet. Men jag hade ju kunnat testa i alla fall, men ja – lätt att vara efterklok.. Som alltid.

Nu – jag sitter här med lilla Pepsi i knät, och Dipp är på henne hela tiden och vill leka men hon är så bufflig så Pepsi vill bara gömma sig. Så när hon ligger i mitt knä så hoppar hon ofta upp i fönstret för att få vara ifred, vilket är synd. Vore bra om de kunde prata samma språk, förstå varandras kroppsspråk.

Men så är det tyvärr inte. Men de är nyfikna på varandra, ibland ligger de nästan nos mot nos en tid, sen lämnar de varandra.. Men jag hoppas att de snart lär sig att kunna leka fint. Jag vet ju att Dipp kan, för när vi var på Hässleholmens hundrastgård så lekte hon med en papillon och de är ju så små, men Dipp gick ner till hans nivå och var väldigt försiktig, buffade på honom men på ett fint sätt.

DSC01683

DSC01692

Publicerat i Allt möjligt, bloggare, Dipp, djur, fotogtafera, känslor, Pepsi, psykisk ohälsa | 4 kommentarer

Detta med vikten

Chips alltså, gissa att hon har gått upp i vikt av hennes specialkost. Vi har dragit ner på portionerna men inget resultat. Hoppas nu bara att denna mat är tillfällig, nu försöker hon istället sno mat från Pepsi.
Men vad gör man, vi måste ju hålla koll på hennes vikt. Pälsen har blivit bättre och inga sår finns kvar.

image

Men, ville väl mest säga det. Nu ska jag sova!!

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Things to do

Sitter och klurar på vad man kan hitta på utan att vara mer eller mindre beroende av nätet, särskilt Facebook, så det jag hittills har kommit på är mest en massa utflykter eller vad man nu ska kalla det. Kom gärna med förslag och allrahelst saker som är gratis. Men detta ligger på min lista just nu:

Promenera runt Kypesjön
Gå till Almenäs
Annelundsparken
Linnéparken
Ramnaparken
Upzone
Almås naturreservat
Titta på film – utan att jag somnar
Äta ute
Gå på bio
Promenad med utgångspunkt Kransmossen
Rya åsar
Pickesjön
Björbobacken
Till Storsjön, gå runt sjön – med eller utan Dipp
Åka kanot
Campa
Geocacha

Sen har vi pratat om att åka till Göteborg, vi hade bestämt julmarknaden på Liseberg, men jag tror inte att det kommer bli så utan att vi åker dit i sommar istället. Eller våren, vi får se men vi ska dit i alla fall. Jag har ju bara sett alla fotbollsarenor och en Ikeabutik. Sen inget mer. Så det vore kul att åka dit.

Sen vill vi hälsa på min familj, spara pengar till bröllopsresan. Men under tiden så vill man göra en massa saker. Förut var vi ju i skogen flera timmar varje dag, inte som nu då vi bara går dit och stannar inte särskilt länge om man ska jämföra. Jag behöver skogens lugn. Men sen finns det så mycket i stan som jag inte har sett, det finns så många parker att se, så det känns lite prio 1 med parker och vandringsleder.

I morgon ska vi fixa hemma, men på tisdag efter DBT:n så blir det troligen Kypesjön, fin väg att gå.

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Den där hjälpen

Du hjälper mig – mer än vad du tror, mer än jag visar, svårt att visa känslor, men dina ord når mig. Min älskade man, jag lovar att försöka bli bättre på att visa det, inte bara känna ditt stöd utan även visa det. Jag måste bättra mig, innan dig var allt svart, nu skimrar det mer färger, så, tack för att du finns, alla stöttande ord, hur du ständigt visar hur mycket du tror på mig. 

one-day-someone-will-walk-into-your-life-and-make-you-see-why-it-never-worked-out-with-anyone-else-quote-1

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Liten paus

Pausbild1

Pausar Facebook och Twitter ett tag. Måste hitta på annat än att sitta vid datorn, måste hitta på något även fast det mesta känns ointressant. Måste ta mig till skogen, åka till stan och gå runt på lugna ställen. Sånt, livskvalité. Bloggen lever vidare, men sen håller jag resten på en paus. Men som sagt, bloggen. Min ventil. Det enda som nu räknas som ventil är Bror och bloggen.

Tacksam över att han finns, alla stöttande ord, ord jag tar till mig men är dålig på att visa. Men det går in. Stöd och kärlek.

Men, nu smiter jag till sängen en sund, men först tvätten, mycket tvätt att ta igen.

Sen säger bildlänken lite.

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

En stilla önskan

Önskningar, jag har många och jag hoppas att de kan få slå in. Det är inte för mycket begärt, men det kan ta tid och då gäller det att inte vara för ivrig, vänta och se. Försöka förändra det man kan. Allt med terapin, där är jag ivrig, jag vill att det ska gå fortare än det gör. Kanske är därför det tar tid, jag har svårt att vara här och nu.

201486104326263974361wx1920hy1280

Sen annat, väntar – vill ändra saker jag inte kan ändra på egen hand, inte mer än att förbättra mig själv. Förbättra och förändra. Jag måste lägga ner den destruktiva saken för det blir för mycket konsekvenser. Jag måste bara finna en bättre sak att ersätta det med men jag vet inte vad. Det är fortfarande många års (o)vana att bryta.

Men nog om det, nu ska jag fortsätta dammsuga, önskar jag kunde börja måla men det finns inget sandpapper hemma som är bra nog, så jag får plocka undan skåpet tills jag kan sätta igång. Skulle köpt det igår men glömde det. Kom ihåg allt annat men inte det. Eller så försöker jag med den utslitna klossen och jobbar i timmar. Eller så beger jag mig till stan under dagen, vi får se.

Men nu, städa. Min tur denna gång. Så det är bara att sätta igång

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Vad ska jag säga?

På Solhem nu och väntar på min terapeut, men vet inte vad jag ska säga,det enda jag kan komma på är l vill veta vad som händer, men ingen vet något. Sånt oroar mig.
Jag vet att jag kommer att få träffa någon, men när?
Hur länge måste jag vänta?

Sen är jag..? Rädd? Kanske är fel ord, men jag vet inte.
Men det blir bättre, snart hoppas jag.
Nå väl, nu är det dags för terapi

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Orolig natt

Har haft ruskigt svårt att sova – i natt igen. Har vaknat hela tiden och där emellan så var det mardrömmar. Synd att man inte kan styra drömmarna så man vaknar pigg och glad. Idag ska jag till terapeuten och sen in på Rusta innan det är dags att åka hem..

Nu på morgonen var djuren så söta, Dipp låg hos mig som hon brukar göra, sen hoppar Pepsi upp och lägger sig vid knäna och börjar leka med Dipps svans, sen tog hon ett mjukt tag runt svansen och började tvätta den en stund, sen lekte hon igen och Dipp protesterade inte alls, så där låg de och bara var. Sen ligger dom med huvudena 10 cm från varandra och bara tittade, inget mer än så.

Det tar sig där, tror jag – hoppas bara att det inte var tillfälligt. Men av någon anledning så är sängen en fredad plats, där ligger de nära varandra utan problem, men så fort Pepsi lämnar sovrummet så springer Dipp efter, samma sak med Chips. Men sängen, där tar man det bara lugnt. Jag både tror och hoppas att vi kommer få sällskap av både Dipp, Chips och Pepsi i sängen – det vore mysigt.

En hund som ligger så nära hon kan och 2 katter som spinner, då skulle man inte klaga direkt. Nu fattas bara en hund till, ingen stor, vi har sagt max 15 kg så Dipp får en hundkompis, det behöver hon. När vi är hundvakt åt Simba så blir hon en helt annan hund, sen leker de som tusan, så ja – det vore kul med en. Men det kommer dröja, vi måste komma ifatt rent ekonomiskt först, vi har ju fått hoppa vissa räkningar då innan jag fick min sjukersättning, så vi har mer räkningar än normalt. Men Bror tror att vi borde vara ifatt i februari.

Sen kan vi börja leva helt annorlunda och det kommer bli så himla skönt. Hoppas dock vi lyckas komma ikapp tidigare, men det är lika bra att sikta på februari. Då kommer vi kunna åka till Gnesta för att träffa familjen och sen börja spara till vår bröllopsresa. Vill verkligen åka nu!! Men, vi satsar på Gnesta först.

Men, nu ska jag nog vila lite, måste orka dagen. Ikväll eller i morgon så kommer Brors äldsta son hit och det ska bli riktigt kul. Det var länge sen han var här. En fin prick det där!

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer